Publicerad 2012-10-31 23:02:00 i Allmänt, bulimi,
Orkar inte spy en gång till. Åt lite mer skit. Bara lite. Men ändå. Kaloritänket sitter i så jävla hårt att jag vet att det där är ett hekto fett. Fett som jag inte behöver. Skit också. Spyr jag så kommer jag ju ändå tvinga i mig kvällsmål så jag orkar inte. Skräpet får vara kvällsmålet eftersom jag inte spyr.
Nu går jag och lägger mig och glömmer skitkvällen. Vill vrida fram tiden två veckor.
PS. Jag kollade upp det där med kroppskännedom. Tydligen inget man kan göra hemma eftersom det är ett slags sjukgymnastik för psykiska besvär som ångest etc samt ätstörningar.
Publicerad 2012-10-31 22:00:00 i Allmänt, bulimi,
Man får bara en känsla och det är att "ÄTA!!!" och att äta innebär självklart i min värld (och i ganska många bulimikers värld) en större mängd som intas på kort tid. Från att bulimin slår till, det kan vara av en anledning eller av ångest eller whatever, ikväll fick jag panik av min egna spegelbild och ville bara fly från allt, är tanken äta, sen sticker man och handlar.
Inne i affären tänker man "Hoppas ingen som vet vem jag är ser mig" och blickan flackar hit och dit. I huvudet dånar tusen tankar och jag känner mig bara frustrerad och kallsvettig. Jag samlar åt mig det jag vill ha så snabbt jag bara kan. I affären är det tunnelseendet som gäller, ser man någon man känner igen låtsas man vara upptagen med något eller se bort för att slippa möta deras blick. Vid kassan (tacka vet jag självscanningen, men det är inte alltid där jag handlar) låtsas jag bara att allt är bra, slår på ett smile till kassörskan och sen när hon frågar om jag vill ha kvittot svarar jag snabbt "Nej tack!" och tänker "Aldrig i livet att jag vill ha det där jävla kvittot, jag vill inte se hur mycket pengar jag lagt på min skit".
Förr handlade jag inför en omgång:
200 g chips
200 g choklad
2-4 fyllda donuts/munkar
0,5 liter glass
En kladdkaka
2-300 g godis.
Åt oftast upp nästan allt, ofta var det chipset som lämnades kvar. Men å andra sidan hade jag gått en hel dag utan mat. Eller i bästa fall hade jag ätit ett par ägg eller lite kvarg.
Men idag handlar jag:
200 g choklad
2-300 g godis
0,5 glasspaket
Sen duger det.
En regel: Läsk ska alltid finnas tillgänglig.
Sen hem snabbt, dra för persiennerna och ställa iordning, en skål till glassen om det nu behövs, ett glas till coca-cola (ETT MÅSTE!!!) och lägga upp allt jag köpt på bordet.
Förr kunde det bli ett helt berg av skräp. Idag har mängden reducerats och jag orkar aldrig äta upp allt längre eftersom jag redan ätit under dagen.
Tiden är max en timme, så jag trycker i mig så mycket jag bara orkar och kan på den tiden, är jag klar tidigare så är det ännu bättre. Pressar ner det sista med ett stort glas coca-cola. Sen sitter jag och andas i två eller tre minuter. Sen stänger jag om mig, tittar i spegeln, ibland har jag socker och chokladkladd runt munnen och tänker "Fy fan" samtidigt som jag torkar bort skiten. Sen lägger jag pappret i toaletten för att undvika stänk. Andas en stund för att förbereda mig, sen sätts spyandet igång. Jag spyr självmant, inga verktyg eller hjälpmedel. När det börjar bli tomt i magen sjunker jag ihop på huk med huvudet kvar nere i toaletten. Lukten av spyan är överväldigande och jag bara känner mig... Tömd. Trött. Men framförallt äcklig. Men man bara är maktlös. Man bara inte orkar. Man hatar sig själv så jävla mycket när man sitter där hukandes.
Jag är så trött på livet. Så trött på att vara så taskig mot mig själv. Så trött på att vara så fixerad vid hur jag ser ut. Jag känner mig så äcklig och patetisk.
Ikväll var det att jag insåg att jag la på mig vätska och det inte skulle hinna försvinna inför halloweenfesten i helgen som jag ska gå och jag hade hittat en outfit, tyvärr med tajta kläder så jag känner en viss press i att känna mig slank. Att jag kände mig sladdrig gjorde bara att jag valde att hetsäta och sen offra till porslinsguden. Jag vet att jag är sjuk. Att det här inte är ett bra sätt att bli av med vätska. Men tyvärr det snabbaste sätter just nu. Jag försöker tänka att jag åtminstone klarade av två dagar, nästan tre dagar som "ren". Det om nåt är ett stort framsteg med tanke på att jag inte klarat av att vara ren två dagar i rad sedan oktobers början.
Publicerad 2012-10-31 18:04:32 i
Jag hämtade den här boken och skumläste några random sidor och första intrycket var bra. Tyvärr har jag inte tid att läsa den förrän i helgen. Men lovar att recensera den när den är utläst!
Publicerad 2012-10-31 09:16:00 i Allmänt, bulimi, tankar, vägen till frisk,
Jag skrev tidigare att jag skulle börja äta och sen belöna mig med att träna lite, för att tänka att jag äter för att träna. Men när jag pratade lite med en bekant som är nyligen utbildad personlig tränare var han tydlig med att han inte tyckte det var en bra idé att använda av sig vare sig kost eller träning som belöning.
Min direkta tanke var "Kosten kan jag förstå, det spårar ju lätt ur, men varför inte träningen?" Jag frågade honom men han svarade inte specifikt på den frågan, jag fick bara hans åsikt. Jag tänkte inte inte mer på det sen. Igår när jag stod i duschen (det är ofta i duschen som jag kommer på saker, av någon underlig anledning) tänkte jag på det här. Varför skulle jag inte använda av mig träning som belöning? Helt plötsligt kom en tanke upp och direkt blev allt logiskt.
När man vill ha en belöning så har man förväntningar på sig att klara av något innan man kan få belöningen. Vi som är sjuka och vill bli friska kan inte bli friska om förväntningar ställs på oss! Tänker jag att om jag inte hetsäter eller spyr på tre dagar får jag träna. Det blir per automatik en psykisk press jag sätter på mig själv. Det gör att jag tycker att uppdraget känns omöjligt. Att jag inte klarar det.
Jag började fundera lite på andra belöningar, som spa, massage eller något annat. Det kanske kan fungera för vissa men för mig ska jag nog inte alls tänka på det viset. Inte bestämma mig för ett antal dagar jag ska vara "ren" innan jag får belöningen, det är inte snällt mot mig själv. Möjligen kan jag efter ett antal dagar spontant tänka att ja, jag har ju gjort bra ifrån mig och då kan jag belöna mig efteråt, inte planera några belöningar i förväg.
Min tanke var god från början, men allt fungerar ju inte alltid i praktiken bara för teorin säger det.
Publicerad 2012-10-30 21:37:39 i Allmänt, bulimi, tankar, vägen till frisk,
Jag har precis tuggat på en proteinbar och dricker multivitamineraler till. Jag handlade idag, blev mindre än tänkt och sen såg jag att det var specialpris på Marabous fyllda "lyxchoklad" och jag bara var tvungen att ta en...
Så nu har jag en förpackning negerbollar och en chokladkaka hemma. Ja ni läste rätt, jag HAR dem kvar. Med andra ord har jag inte ätit upp nåt av dem. Proteinbaren får vara subistitut för choklad idag.
Jag är totalt likgiltig inför tentan, jag kände att jag gjorde mitt bästa och om det blev fel och inte räckte till, så får jag väl ta igen det senare. Nu har jag ju bulimin, ångesten och allt skit att hantera.
Boken kom igår, men skickades till Maxi. Såklart glömde jag att hämta ut den när jag var där och handlade och trots de knappa 600 metrarna så orkade jag inte gå tillbaka och hämta ut boken igen på grund av min hemska huvudvärk.
Kom hem, åt min tacogratäng, den är så sjukt god att man aldrig tröttnar på den! Sen var det dags för en promenad med hunden. Sen ställde jag mig och duschade.
Insåg att min kompis hade rätt. Jag hade skurit lite djupare i de senaste såren än de första. Kände mig lite ledsen, varför kan jag inte vara snäll mot min kropp? Jag misshandlar ju den när jag håller på som jag gör. Hetsäter. Kräks. Skär.
Även om önskan att kunna vara snäll mot mig själv finns kunde jag inte låta bli att hata vad jag såg när jag tittade neråt. Men jag läste i nån blogg om att författaren gick i kroppskännedom för att lära sig att åtminstone inte hata kroppen. Att se den med "snälla ögon". Jag tror jag ska ta och googla upp det.
Sen ska jag dyka ner i sängen, för jag är helt slut.
Publicerad 2012-10-30 13:29:53 i Allmänt, bulimi, feelgood, tankar,
Men det blir en sen uppdatering. Igår har jag ätit som jag skulle, inte hetsat eller spytt vilket känns väldigt skönt. På kvällen ville jag baka filmjölksbröd och det blev en dubbel sats så det blev en limpa och 12 bullar. Jättegott!
Det är märkligt hur man kan fungera, antingen blir jag stressad av att behöva göra saker eller så gör jag det.
Tror att jag inte hade suget efter att äta skräp igår tack vare att min kropp börjar komma in i det här med ätandet. Fast emellanåt kan jag känna att jag vill ha nåt sött, men det kan jag strunta i.
Såg också att jag hade tenta först i eftermiddag så jag blev lite bitter, jag hade hellre skrivit på morgonen. Men nu har jag iallafall fått pluggat lite till. Och sovit ut.
Idag måste jag handla och det tänkte jag göra efter tentan. Jag är lite nervös för det faktiskt. Känns tentan åt helvete så... Men å andra sidan, även om jag inte skulle behövt handla hade jag ändå gått och handlat skräp om jag blev på dåligt humör.
Men nu håller vi tummarna för mig!
Publicerad 2012-10-29 09:07:00 i Allmänt, bulimi, tankar, vägen till frisk,
Vaknade idag. Lite svullen om magen. Ja jag är en slav och ägs av en bit glas så jag var givetvis tvungen att ställa mig framför fanskapet och granska mig själv. Jag är svullen om magen men det tror jag beror på att jag åt middag klockan halv elva elva tiden igår kväll. Men det kunde jag bortse från eftersom det inte är nåt dåligt.
Och jag konstaterade att jag INTE längre är svullen av allt vätska. NU förstår jag verkligen varför bulimiker har så svårt för att sluta spy. Dels på grund av ångesten men också ångesten som uppkommer när man låter bli att spy och man sväller upp direkt. Hej vattenballong, typ... Inte så jättesexigt.
Så fort man låter bli att spy och börjar äta så känner man sig som en vandrande valk och då får man ju panik, det sista man vill är ju att gå och bli tjock.
Hur kan jag vara så säker på att det är vätska? Om du står och slår dig själv lite lätt på magen där du anser är fett. När det dallrar och det liksom blir som vågor, då är det vätska. Fett är mer kompakt och dallrar inte. (Jämför vatten och olja)
Har man spytt dagen innan och inte hunnit lägga på sig vätska så dallrar det inte lika mycket, det liksom är lite "fast", då är det fettet du ser. Och alla vi behöver fett på kroppen! Speciellt vi kvinnor. Underhudsfett behöver vi, överflödigt fett är inte alls nödvändigt och det kan vi ju undvika.
Ska ta en resorb nu och hoppas på att jag inte drabbas av huvudvärk för jag är uttorkad. Det gör ju att jag tappar lusten och kontrollen. Även om jag simmar runt i sjuka tankar finns det ju en del av mig som fortfarande är frisk och jag försöker agera efter de friska tankarna så gott jag kan.
OCH IDAG ÄR DET MÅNDAG!!! Hoppas hoppas hoppas hoppas boken kommer fram till mig!
Kom till mamsen nu!!!
Sista chansen att plugga till tentan imorgon. Känn ingen press alls............
Publicerad 2012-10-28 23:12:28 i Allmänt,
...eller äcklig. Men det tänker jag inte tjata om.
Gjorde tacogratäng och åt. Sjukt gott. Jag gjorde en egen variant av det klassiska receptet. La in en krydda och det smakade genast perfekt ihop med det sjukt goda älgköttet. Fick lite gjort i köket, som att diska halva högen. Alltid nåt. Känner mig helt slut just nu. Jag har nog ångest men den lever liksom inte ut.
Känner mig bara helt tom just nu. Det enda jag känner är sorg. Vad, varför vet jag inte. Känner mig bara trött och tom. Imorgon är det måndag. Hoppas min bok har kommit hit då!
Spegeln hänger kvar. Orkar inte med fler måsten. Så den får hänga kvar där, det fanskapet. Jag orkar knappt laga mat egentligen, blir bara stressad om jag måste laga mat när jag ska plugga. Det är nästan löjligt. Men nu har jag lite mat för några dagar iallafall.
Men den åker ut förr eller senare. När jag känner för att ta ner den.
Nu ska jag ut med hunden och sen sova.
Får skriva vad som händer i hjärnan när ångesten väl slår till nån annan gång. Nu orkar jag inte.
Publicerad 2012-10-28 21:49:02 i Allmänt,
Hetsåt och spydde tills inget kom upp. Dagens andra omgång. Jag är så trött. Så förbannat trött. Trött på den elaka knuten i bröstet. Trött på Bulimia som hackar i huvudet på mig.
Känner mig slankare nu efter att ha spytt två gånger, dallrar inte lika mycket. Inte konstigt, vätskan försvinner ju.
Jag är trött på att känna mig otillräcklig och misslyckad. Att vad jag än gör så blir det inte bra. Magen värker. Jag vill svälta. Jag har suttit och pluggat hela dagen och märkt att det är mycket jag inte kan. Och den här tentan är om två dagar. Jag är ett stort jävla skämt. Även om jag säger till mig själv att jag inte ska tänka på prestation så likt förbannat sitter jag och tänker "pluggar jag kanske jag har en chans till..." VAD FÖR JÄVLA CHANS EGENTLIGEN?????????
Just nu är jag fast i det tänket. Hellre kugga än få godkänt. Jag vill ha högsta betyget. Man ska inte jämföra sig med andra men jag känner mig så jävla dålig med mina gymnasiebetyg. Typ alla jag känner har högre genomsnitt och jag känner mig så jävla dåligt. Men vad fan kämpade jag med i gymnasiet, det är ju inte med i räkningen.
Många säger att gymnasiet var den bästa tiden i deras liv, då livet började men för mig var det bara en fortsättning på det helvetet jag hade. Aldrig som då har jag insett hur falska människorna kan vara. Att man inte heller borde säga saker rakt ut. Det var ett slags kulturkrock. Men det sket jag fullständigt i. Varför i helvete ska man linda in saker när man kan säga rakt ut vad man tycker. Min attityd uppskattades inte. Och alltid var det någon som kollade vad jag fick för betyg på diverse prov. I grundskolan var jag stjärnan i klassen. Men mitt liv spelade på en helt annan ton under gymnasietiden.
Jag vill inte skriva nåt jävla prov när jag vet att jag kan prestera bättre än så här. Men det som står på pappret får jag likt förbannat leva med. Som bland annat t.ex får jag leva med att jag fick IG i projektarbetet och ridningen. Detta följer med mig hela mitt liv och påverkar mig, sorgligt nog. Mest för jag känner skam när jag visar upp pappret för någon. Att jag inte gjorde det bättre och jag inte kan bevisa att jag KAN bättre än så här. Nu är ju gymnasiebetygen ett minne blott. Och det här är liksom min andra chans att få revansch. Jag har det bra egentligen. Ändå åker jag på nåt skit.
Men det är väl bara att svälja sin stolthet.
För att avsluta inlägget (jag är stressad över att behöva stå o laga mat nu men man får skylla sig själv) positivt så är det lite så att hellre JAG får skiten än någon annan. Av deprimerande orsak men också av bra orsak. Dem går jag inte in närmare på. Inte idag.
Orkar jag senare tänkte jag slänga upp vad som händer i huvudet på en när man har ångest. Från det att man får ångest och när allt är över. För stunden. Jag blir så ledsen när folk tar saker på så otroligt fel på grund av den bristande kunskapen. Ibland är folk bra trångsynta.
Publicerad 2012-10-28 17:43:00 i Allmänt, bulimi, tankar, ångest,
... vad det är man egentligen känner. Det pendlar upp och ner hela tiden. Varje stund som kommer är lika med ett blankt blad i mitt liv. Jag köpte godis för tentaplugg brukar vara kopplad till godissnaskande, det här är något alla studenter känner till.
Sagt och gjort. Satt och snaskade på godis. Och nu när jag pluggar och går igenom gamla tentor känner jag ångesten torna upp. Pluggångest, tentaångest.
Jag kom hem och var så nöjd med att jag gjort bra saker idag. Ätit bra och inte slarvat så mycket. Men nu orkar jag inte bry mig längre. Jag har skakat till och från helt utan anledning men nu är det en stor knut i bröstet, jag får nästan kippa efter andan. Tanken på att jag behöver laga middag gör mig ångestfylld, hur ska jag hinna? Det är så mycket känslor som jag inte ens kan ta till mig och hantera dem. Jag blir bara stressad av blotta tanken att jag har lite saker att göra hemma som jag känner jag måste fast jag vet att jag inte måste.
Nu vill jag ha kakor. På med masken med andra ord...
Publicerad 2012-10-28 10:07:25 i Allmänt, bulimi, tankar,
Vaknade och kollade mig i spegeln, den förbannade spegeln. Ska ta ner den idag. Om jag orkar. Vet bara inte var jag gör av den sen. Skiter i om jag får 7 års olycka om jag krossar den. Fan, hela livet har varit en enda stor olycka med goda inslag. Inte tvärtom. Känns det som. Så jag fortsätter gärna på det temat om priset är sådant för jag krossar skiten. Kan ju knappast bli sämre.
Önskar nästan att jag spydde igår efter chokladen. Nu är jag mer uppsvälld än någonsin. Magen står ut. Jag tittar på min sargade arm och tänker att nu får jag fortsätta på insidan för att "få plats". Vädret är fint. Jag tvättar. Jag gör nåt vettigt. Men ändå känns det... skit? Jag har svårt att fokusera blicken, det känns som om den inte får grepp på nåt. Bara flackar runt.
jag. är. trött.
PS jag har ändå ätit frukost.
Publicerad 2012-10-27 22:58:00 i Allmänt, bulimi, tankar, ångest,
'
Först nu börjar jag repa mig lite efter de här hemska dagarna. Känns som jag gått runt i en dimma och mått skit. Har iallafall inte skurit mig sedan i onsdags om jag inte nu minns fel. Just nu sitter jag här vid ganska gott mod. Har ätit alla mål som jag skulle gjort, inte fuskat. Idag har jag inte spytt och ätit bara 200 g choklad. Har ont i halsen och i munnen efter kräkanden de senaste dagarna och inte haft lust att engagera mig så mycket i mat, mest tagit nåt och ätit bara för att inte gå ifrån matschemat.
Idag har jag orkat plugga och sen ta en längre runda med hunden, det var längesen. Jag har börjat känna att jag får tillbaka energi. Men självförtroendet är verkligen i botten, det är som ett jävla skämt. Jag har inte ens tentaångest för NU är det inte värt det, jag har tillräckligt med ångest. Pluggar bara så gott jag kan sen får jag skriva vad jag kan på tentorna.
Just nu hatar jag mig själv så jävla mycket. Känner mig som en stor jävla fet valross. Vill bara gråta och lägga mig i fosterställning och hetsäta en stor jävla påse choklad i nån form. Jag är så trött på att aldrig kunna vara snäll mot mig själv. Jag vill gå och kräkas (varför vet jag inte). Jag vill skära mig bara för att. Men jag gör inte det för nu är det inte okej. Jag vet att jag känner mig som en stor jävla valross för jag spyr så jävla mycket och kroppen tar alla sina chanser den kan till att suga åt sig så mycket vätska som möjligt. Jag hatar att jag ser så jävla uppblåst ut jämt. Jag hatar att vara sugen på allt möjligt.
Trots den här negativa texten så mår jag inte så jättedåligt (Läser texten en gång extra och tänker "Haha, det där var ju jävligt motsägelsefullt", men ja, kanske ett tecken på labilitet helt enkelt). Tankarna kommer och går. Jag känner mig så otillräcklig och så värdelös. Jag är bara trött på livet. Jag vill bara somna och inte behöva vakna. Sova bort en tid. Starta om på nytt. Men å andra sidan vill jag inte alls starta om på nytt. Vänner har jag ju här, även om vi inte håller så mycket kontakt. Mycket är på grund av att jag dragit mig tillbaka och är hellre hemma.
Mitt mående kan vi kalla för likgiltigt just nu och att mitt huvud är åt helvete. Det känns som att kroppen och knoppen inte alls kan samarbeta på nåt vis. Ville så gärna sticka och träna idag men jag hetsåt och spydde TRE gånger igår kväll. Så nej jag valde att äta kvällsmackor och sen lägga mig. Samma sak idag. Ingen träning den kommande veckan heller.
Jag får prioritera för att orka med allt. Försöker göra saker som ger mig glädje men det är ju inte lätt alla gånger. Det är också jobbigt att må skit, se sig själv i spegeln och försöka rätta till det som ser åt helvete ut. Försöka se ganska söt ut men ser bara alla skavanker i ansiktet. Jag VET att ingen märker dem lika mycket som jag själv. Men jag kan bara inte låta bli att hata mig själv, se mig själv förfalla och ens tillåta mig att göra det för jag inte klarar av att hantera mina känslor.
Sen när jag väl gått ut sätter jag på mig en mask. INGEN skulle misstänka att jag mår så dåligt som jag gör. De jag berättat för har blivit väldigt förvånade. Jag är så jävla bra på att ljuga. Jag hatar att ljuga. Men vad gör man om man inte vill gå ut med att man är en självskadande labil bulimiker?
Publicerad 2012-10-27 00:33:12 i
Har haft ångest till och från. Just nu ligger jag i soffan med hjärtklappning och jag skakar av ångest. Har hetsätit och spytt tre gånger. Håller nog på att bryta ihop lite här...
Men jag har trots allt följt matschema.
Hatar mig själv så jävla mycket just nu. Känner mig fet som en jävla valross.
Har också haft jobbiga huvudvärk som gjort att jag suttit och ätit skit.
MEN! Mängden jag stoppar i mig har blivit mindre. Jag trycker inte i mig lika mycket på en gång helt enkelt.
Publicerad 2012-10-24 23:01:39 i Allmänt, bulimi, feelgood, vägen till frisk,
Hetsåt två gånger, inga stora mängder (YES!) och spydde bägge ggr. Skar mig tre gånger totalt varav en gång ofrivilligt när jag försökte bända upp tonfiskburklocket med fingret istället för nån kniv (smartskalle där!)
Och... Får vi be om ett trumvirvel?
*trumvirvel*
Idag har jag ätit FEM mål! RIKTIG mat!!!
Frukost+mellanmål (då det var sen frukost)
Havregrynsgröt med mjölk och sylt, 2 skivor filmjölksbröd med smör och ost
Lunch
Äggomelett med skinka
Mellanmål
Keso med blåbär
Middag
En portion tonfisksås med pasta och broccoli (dog godhetsdöden här, jag lagar ju så god mat!)
Kvällsmål
Keso med hallon
Att jag hetsåt skiter jag i eftersom jag skakat av ångest hela jävla dagen. Jag har ätit som planerat. Och det ska jag fortsätta med. Det är så mycket mat men det är visst normalt. Jag vet ju knappt hur man äter för att stå still i vikt. Men ÄTA, det ska jag.
Jag är nöjd med dagen ur matsynpunkt. Det är ett steg FRAMÅT!
Jag är på väg att ta tillbaka mitt liv! Som min pappa och en annan vän sa idag (märkligt att bägge sa det idag): "Du är en riktig krigare!"
PS. Min kompis säger att jag är sjukt labil. Jag borde ta upp det här med min läkare på psykiatrin nästa gång.
Publicerad 2012-10-24 12:06:00 i Allmänt, bulimi, tankar, vägen till frisk,
Och jag skakade av ångest. Hatar känslan av att vara mätt. Känner mig så svullen och äcklig.
Men... man har två val. Antingen hoppar man från en klippa ner i vattnet. Eller så klättrar man ner för att känna på vattnet först. För mig som bulimiker och sen tidigare gamla tankemönster är livet ofta svart/vitt. Allt eller inget. Så därför väljer jag att hoppa. Följa matschemat. Om jag börjar smyga in mat kommer jag ligga på för stort underskott och kroppen kommer bara skrika efter hetsätning. Knoppen orkar då inte och viker sig.
Till lunchen gjorde jag äggomelett med skinka. Planen är att äta lite keso med bär till mellanmål. Även om jag har ångest. Skillnaden från den tidigare ångesten är att jag inte längre har hetsätningsångest utan ångest för att äta.
Målet just nu är att äta alla mål som planerat. Oavsett om jag hetsäter/kompenserar.
Får jag igång ätandet så kan jag börja träna igen, det hade varit guld!!!
Publicerad 2012-10-24 11:16:45 i
Vaknade och bestämde mig för att äta en stadig frukost. Även om ångesten skrek i hela kroppen.
Åt havregrynsgröt med mjölk och sylt, två skivor filmjölksbröd som jag bakat. Sen blev det så att jag ändå var tvungen att hetsäta, men vill inte spy det som är bra så stack och köpte skräp och kvarg. Hem och hetsäta och spy. Tanken var att jag skulle sitta i skolan nu och plugga till tenta. Men tänker inte ens vara arg på mig själv för den här värdelösa prioriteringen.
Hetsätningen var nödvändig idag då jag hade sån ångest. Skar mig också. I måndags och igår brydde jag mig inte och kunde således egentligen låtit bli att hetsäta. Och därför skar jag mig inte. Planen nu är att fortsätta äta enligt matschemat även om det är svårt just nu...
Publicerad 2012-10-23 17:43:14 i
Måste bara få skrika av ren frustration. Jag lyckades handla hem lite vettiga saker men handlade ändå skräp.
Jag är så frustrerad för jag lyckas inte få till tanke-handling utan det blir sug-handling där jag bara Måste ta skit!!!
Jag har slutat bry mig tillfälligt, för att orka med det nödvändiga, jag har dåligt med energi och blir yr när jag promenerar. Måste försöka. Får skita i att vara rädd för att bli fet.
Funderade inatt på min vikt och allt, kom fram till att jag uppenbart tappat formen men inte ökat mycket i volym, jag har tappat kilon egentligen för muskler väger mer, fortsätter jag i samma stil kommer jag magra.
VILL INTE!!!
Nu ska jag promenera vidare och fundera vad det är som är fel i huvudet på mig som inte ens kan hantera trots total medvetenhet och som många tjatar om, min kämpaglad och driv. Det funkar på mycket. Men inte på mig själv!
Publicerad 2012-10-23 12:24:00 i Allmänt,
Ibland undrar jag vad folk tänker med. Och vad JAG sysslar med. Jag blev klar med min del av gruppuppgiften och det såg snyggt ut på förhandsvisning av dokumentet.
Sa det till mina gruppkamrater. Tydligen tragglade de med sina saker utan att komma nånvart, istället för att fråga mig. Och jag kunde ju fråga om det var nåt de ville ha hjälp med... Nåja, nu får jag ta bort en timmes lunch istället för timmen jag surfade bort. Ska kasta i mig ägg, rasta hundarna och sen gå ut.
Skiter i hur dagen blir. Ska handla idag, då är tanken att handla bra saker också så jag har MAT hemma att äta. Pålägg osv. Nu vill jag göra en förändring men dagen började fel och jag orkar knappt vara optimistisk, speciellt när jag inte sovit ordentligt och håller på att bli vansinnig på allt möjligt. Tänker hela tiden på kakor just nu. AH jag vill ha kaka. Och choklad. Och chips. Jag är hopplös...
Publicerad 2012-10-23 00:19:00 i Allmänt, bulimi, feelgood, pepp,
Hade tänkt uppdatera under kvällen men slutade med att jag hetsåt och spydde (men jag skar mig inte!!! Inte rätt dag idag för sånt). Och sen städade jag. Ska ut med soporna nu när jag ändå ska ut med hunden. Skönt att ha fått dammsugit lägenheten, hade tänkt göra det igår.
Får ta utdraget från gårdagen imorgon istället.
Imorgon är en annan dag. Nu är jag helt plötsligt jävligt sugen på att trotsa mig själv. Och belöningen blir TRÄNING!!! Borde vara en fin belöning med tanke på hur mycket jag saknar det.
Hittat några matschema för bulimiker som i stort sett är identiska så jag ska prova följa den. Imorgon startar jag dagen med proteingröt. Oavsett hur jag mår. Och jag ska laga tonfisksås med pasta till middag. MAT!!! GUD VAD JAG VILL HA MAT! Jag är så trött på alla sockerbombar jag stoppat i mig och sen skickat till vattenklosetten... Hoppas nästan på att jag utvecklar nåt slags äckel- och hatkänslor gentemot dem. Men det är nog svårt med tanke på vilken godisgris jag är. Suget kommer ju tillbaka på nytt.
Tanken med träning som belöning är för att börja tänka att jag äter för att träna. Inte tvärtom som jag gjort så himla länge. Måste vända trenden och minska på antalet hetsätardagar. Nu äter jag av alla möjliga anledningar. För jag är trött, för jag inte bryr mig eller för jag är uppgiven. Jag skiter just nu i att jag är svullen. Äta ska jag göra imorgon: Skiter i ångesten. Sköter jag mig imorgon kanske jag kan gå till gymmet på onsdag. Hade varit jättetrevligt!
PS. Note to self: Att äta pizza för att sen lägga den var en dålig idé, ska aldrig mer äta pizza på det viset. Inte ok. Aldrig blanda in mat i skiten.
Publicerad 2012-10-22 09:16:09 i Allmänt, psykvården, ångest,
Hemma igen. Ångest. Missnöjd med inläggningen. Slöseri med pengar.
Kunde inte somna inatt, klottrade ner lite i blocket, delar med mig av texten sen. Nu måste jag till skolan.
Publicerad 2012-10-21 18:33:17 i
... Och hetsäta. Choklad. Spraygrädde. Åh jag dör. Tar det imorgon. Ska också äta pizza tror jag bestämt.
Blir utskriven imorgon bitti. Blev så besviken på överläkaren, hon ställde bara frågan om hur jag mådde och hur länge jag ville ligga inne. Typ. Jag sa att jag ville hem imorgon fm eftersom jag har lite o göra i skolan. Så då blev det så. Hon frågade inte ens hur jag mådde i övrigt, kollade inte mig fysiskt. Jag vet att mitt hjärta och mina lungor är ok men mer än så vet jag inte. Tänkte på brist på vitaminer eller mineraler som är viktiga. Nåja. Nu skiter jag i det här.
Sen en fundering, som för mig är viktig, de delar ut mat i portioner. Men alla äter lika mycket trots olika kön, ålder och vikt!!! Så jag köper inte konceptet att äta allt. Åt mindre än halva middagen och en fralla. Hungrig men skiter i vilket just nu. Så jävla dåligt.
Nåja. Nu ska jag tillbaka ner i tvsoffan och slötitta mer skit på tv. Är för slö i skallen för att plugga eller läsa (kan nog vara pga sömnmedlen jag fick inatt som är lite för tung för mig).
Snart 18 dagar kvar. 19 nu men snart...
Publicerad 2012-10-21 13:04:02 i
Sitter inlagd på psykavdelningen nu. Fick hjälp med att somna, sov till kl kvart i tolv då en sjuksköterska väckte mig för det var lunchdags.
Gick upp och blev Inte sugen på vad jag såg. Kalops, potatis och grönsaker med brunsås. Åt inte ens halva tallriken. Började få ångest ju mer jag åt så jag satt och skakade. Sket i att äta mer. Ingen sa något.
Jag vägde mig inatt också, jag vägde lika mycket som senaste vägningen. Så varken upp eller ner.
Får inte heller ha telefonen tillgänglig hela tiden. Det är det mest negativa just nu. Vill ju ändå ha kontakt med omvärlden. Nåja... Man kan inte få allt. Jag är inlagd för preventivt syfte så jag inte ska börja hetsäta... Fick såna tankar om att bara vräka i mig maten o springa in på toan...
Ont i magen, halsen svider. Jag hatar att jag inte kan vara snäll mot mig själv...
Publicerad 2012-10-21 01:40:58 i
Andra gången den här veckan, känns skit.
Men nödvändigt, tror jag låter dem lägga in mig ikväll. Hetsåt och tog igen gårdagens uteblivande hetsätning och spydde. Ätit och sen spytt som en gris. Trött på allt. Sägs att man slipper fundera på mat och så när man läggs in. Man får alltså mat serverad. Kanske ger det mig ett hum om vad/hur jag ska äta. Men vet inte om jag klarar av att äta mig mätt...
Skit. Väntar på läkaren nu... Ångrar nästan att jag inte stannade hemma, vill sova och glömma bort kvällen.
Publicerad 2012-10-20 16:00:00 i Allmänt, bulimi, ångest,
Jag funderar lite på om jag vill ha en hetsätarfri dag idag också. Eller om jag inte orkar idag. Huvudvärken pockar på, jag vill ha glass och choklad. Och ett rör pringles med paprikasmak.
Och en pizza! Med pommes på...
Men som vanligt tror jag att jag avstår pizzan. Eller ja, tja, vi får se när jag väl är i affären, det blir i sådana fall en fryspizza tror jag. Palla betala över 50 spänn på en pizza. Det blir ju redan dyrt med allt skräp jag handlar, tyvärr...
Sitter och skakar, men vet inte om det är för jag bara ätit frukost vid 12 tiden eller om det är för jag har ångest.
Jag bryr mig nog egentligen inte... Jag orkar nog egentligen inte bry mig, nu vill jag verkligen ha choklad. Jag orkar inte heller äta vettigt just nu, har för mycket disk, orkar inte fixa mer disk. Orkar inte laga mat. Trött. Så då blir det väl så här...
Publicerad 2012-10-19 21:56:00 i Allmänt, feelgood,
IDAG ska jag äta ett par äggmackor, på flatbröd med kaviar. Kokar ägg just nu och ska göra lite te, slå på en trevlig film och bara mysa.
Idag mår jag bra psykiskt även om dagen började med onda tankar. Idag har jag gjort mitt bästa.
Jag har bidragit med något i skolan trots allt, jag har rört på mig, hunden är glad och jag känner mig glad. Jag tänker bortse att jag inte alls ätit idag, jag vet att det är dumt men det skiter jag i nu. För just nu är det liksom större fokus på att hetsäta mindre. Varje dag sliter mycket. Nu har jag under den här veckan fått till TVÅ hetsätarfria dagar. Japp, jag vågar säga TVÅ trots det är två timmar kvar av den här dagen :)
Man får inte glömma att njuta av det som känns bra.
Publicerad 2012-10-19 16:17:00 i Allmänt, anorexi, bulimi, feelgood,
Tanken om att jag ser fet, ful och äcklig ut imorse har lett till att jag chansat och valt att gå utan mat alls...
Klockan är över fem. Jag ska snart ut med hunden på promenad.
Och jag har ätit... taaadaaa... INGET! INGET idag. Mer än mina tabletter som jag höll på att glömma bort.
Jag är hungrig just nu. Men vet inte om jag vågar äta. Var iväg och köpte hundmat och kände att jag inte behövde stanna på vägen hem för att handla lite skit. Så nu har jag gått på fasta hela dagen och känner oro över att om jag äter så blir det inte en hetsätarfri dag idag.
Min kompis berättade vad hon hetsåt igår kväll. Jag blev inte ens triggad, inte sugen. Ringmunkar. Nja, jag är nöjd. Choklad? Nja... Nä. Salta chips, där ryckte det lite i salivkörteln men känner att jag står ut utan dem.
Publicerad 2012-10-19 10:55:40 i
Känner mig totalt likgiltig, sket i frukost. Orkade inte. Ville inte röra nån mat alls. Lyckades ändå vara lite kreativ i skolan, ska sitta och skriva en rapport.
Bryter jag ihop idag igen så tror jag att jag sväljer stoltheten och lägger in mig.
Sen måste jag erkänna att jag gick ut till 7Eleven igår, som tur hade de stängt så jag gick hem igen. Klockan var tolv och de stängde då. Så det blev ingen choklad.
Tittade på mig själv i sängen. Nu börjar jag tänka att jag är fet. Jag vet jag inte är det egentligen men jag känner så och jag kan inte rå för jag känner som jag gör. Ser på min randiga arm. Orkar inte.
Tror fan jag bryter ihop snart. 21 dagar kvar, vet inte hur jag ska orka. 21 jävla dagar.
Och jag är rädd att ha gjort en av mima närmaste vänner sur för jag är så förbannat tjurig av mig. Jag är en fitta.
Publicerad 2012-10-18 23:42:00 i Allmänt, bulimi, tankar,
Stannade till på en parkbänk på kullen när jag var ute. Satt och storgrät. Var så himla ledsen över allt möjligt.
Så trött på skiten. Så trött på livet.
Ändå tacksam för det finns folk runtomkring mig.
Fixat backup till hunden. Tror jag får vara beredd på att lägga in mig snart. Känns som jag närmar mig mitt sammanbrott jävligt fort.
7Eleven har öppet. Jag funderar på att gå dit och köpa nåt. Men är det värt det? Dyrt där ju. Tror jag får städa upp här och sen lägga mig istället.
Hade också första paniksångestattack på över ett år nu.
Hoppas på att kunna fasta imorgon. Kommer säkert misslyckas bara för att... Hetsäter jag EN gång så är jag nöjd. Hetsäter jag TVÅ gånger tar jag mig till sjukhuset och lägger in mig tror jag. Orkar inte spy. "Har mat" upp i halsen just nu också. Vidrigt. Äckligt.
Slut på babbel.
Publicerad 2012-10-18 21:45:00 i Allmänt, tankar,
Tar en promenad i mörkret och gråter lite tror jag.
Publicerad 2012-10-18 15:54:00 i Allmänt, bulimi, tankar, ångest,
Började överväga vid lunchen att jag skulle iväg och springa ikväll ändå, satt då och åt kvarg. Planerade NÄSTAN för att äta pasta med tonfisksås, något jag verkligen tycker om.
Men under eftermiddagen blev jag bara tröttare och huvudvärken starkare. Så här sitter jag med löpsug lika med noll och matsug lika med noll. Jag måste ta mig till Maxi sen, bara för mina piller är slut och jag måste ha dem ikväll. Så det blir... Trumvirvel... Jovisst hetsätning. Bara för jag har nåt slags tvång att handla skit när jag väl handlar.
MEN, icke att förglömma. Jag klarade gårdagen utan att hetsäta. Det betyder att jag kan fixa det igen!
Med andra ord har jag inte ångest just nu egentligen. Bara bra jävligt trött på allt. Hade jag inte varit tvungen att gå till Maxi idag så hade jag med stor sannolikhet skitit i det. Jag önskar att jag hade förmågan att möta mina egna känslor. Men det är så mycket enklare att gömma sig bakom skiten.
Publicerad 2012-10-18 11:13:01 i Allmänt, bulimi, ÄS,
Jag vaknade alldeles för tidigt. Somnade om vid nio bara för jag vägrade gå upp. Vaknade vid tio och kände att dagen var... Ja nåt var det iallafall. Vad kan jag inte sätta fingret på.
Helt ärligt, hela kvällen igår tänkte jag bara på att spy. Ville spy. Ångest. Spy och spy. Men jag besegrade det iallafall och det är huvudsaken.
Idag är jag trött och har huvudvärk. Det är torsdag. Torsdagslöpning. Men jag får nog ta bort det från kartan, känner mig klen och tjock idag.
Åt ägg till frukost. Jag och mina ägg. Kände lätt mättnadskänsla nu och jag vill bara spy. Känner mig tjock. Eller jag vill egentligen äta en massa först och sen spy. Fantasierar om ringmunkar och ballerina kladdkaka. Helt sjukt. Pizzan är jag inte längre lika sugen på. Men pommes vill jag ha... skiter i pommes idag. Inte värt det.
Skräp. Gå och dö?
Publicerad 2012-10-17 22:34:00 i Allmänt, feelgood, ÄS,
Kycklingwok med nudlar. Guuuud vad gott!
Hon la upp en normal portion till sig själv. Och så fick jag ta till mig själv. Till maten blev det Ice Age 4.
Jag åt en liten portion. Och tog lite till sen. Men mer vågade jag inte äta. Mätt blev jag inte, konstigt när mina mättnadssignaler är helt fucked up. Så istället för att sitta och häva i mig som ett djur valde jag att vara nöjd innan det triggade igång nåt.
Filmen får ett högt betyg, söta djur och spänning i en och samma film. Sen diskuterade vi kring ätstörning, träning, syn på kroppen, hur folk påverkar en och resten. Jag tycker det är så skönt att hon har en avslappnad inställning till ätstörningar och att jag kände mig trygg i hennes sällskap och vågade därför äta.
Jag kom hem, var vansinnigt sötsugen. Valde att inte bry mig om att gå och handla. Det var bara sötsuget. Maxi här har öppet till 23 men jag bestämde mig för att ta en proteinshake mot sötsuget.
Nu ska jag borsta tänderna och sen lägga mig. Jag kan nog officiellt idag uttala att jag haft en hetsätarfri dag idag! Det var längesen känns det som. En vecka sen tro?
God natt
Publicerad 2012-10-17 16:53:00 i Allmänt, bulimi, psykvården, vägen till frisk,
Min sjuksköterska ringde, precis som avtalat. (och här fortsätter min obefintliga tillit till psykvården stiga)
Jag har fått en läkartid på ätstörningsenheten den 9 november! 23 dagar förvisso. Många dagar att hetsäta och kräkas på. Och svälta. Men nu är stenen i rullning. Det var en stor och tung jävel att sätta i rullning. Men jag lyckades!
Fastän jag sitter och äter dagens andra mål som består av kvarg och hallon sitter jag och skakar. Jag känner inte riktigt behov av att hetsäta just nu. Det är kallt i lägenheten men jag fryser inte. Jag bara... skakar? Kan vara ångesten. Men den är i sådana fall inte identifierbar just nu. Kanske att jag åt kvargen. Och inte såg till att jag fastade helt. Men jag hade ju inte planerat ett skit idag, så jag kan inte längre se intaget av kvargen som ett misslyckande. Jag sa ju inte heller att jag skulle fasta. Därmed basta.
Föreläsningen idag kändes bra, för första gången på länge. För första gången satt jag inte och funderade på vad jag skulle hetsäta. Inte heller vad jag skulle äta. Eller okej, jag funderade på om jag skulle äta lite kvarg när jag kommit hem eller om jag skulle vänta tills middagen ikväll hos kompisen. Men bestämde mig för att minska på risken för hetsätning, vilket betyder att jag ska försöka äta. Idag vill jag inte spendera en enda krona. Sen lämnade jag saken och fokuserade på lektionen.
Nu ska jag ta ut mig själv och min härliga vovve på en skön promenad innan jag beger mig till middagen.
Publicerad 2012-10-17 11:34:22 i Allmänt, bulimi, vägen till frisk,
Satt och googlade bilder, använde orden "wellness", "healthy" och där tog det stopp. Jag blev bara irriterad.
Jag sitter och stirrar på frågan jag ställt i rubriken. För stunden har jag lämnat det töckenet jag vandrade runt i igår. Ångesten krafsar inifrån men för stunden ignorerar jag den. Jag har ätit ett par ägg till frukost.
Tittar man på alla bilder jag fått upp är det bara en jävla massa grönsaker som dyker upp, springande människor och alla ler så äckligt mycket och verkar så äckligt lyckliga. Till och med en joggande FAMILJ!
För mig är det inte lika med att vara hälsa att leva på enbart grönsaker (om man nu inte är vegetarian/vegan). Det är inte heller lika med att man joggar. Det är inte heller att gå på SPA och få sköna behandlingar.
För mig är man hälsosam och frisk när man inte tänker på allt man äter, när man inte räknar kalorier och oroar sig för att antingen få i sig för lite eller för mycket. Tränar för att må bra, det kan vara allt från enbart vardagsmotion till att träna 6 dagar i veckan, viktigast är det att kunna koppla av och strunta i träningen utan ångest eller känna sig nedslagen på något vis. En behaglig livstil och balans mellan ätande och träning samt man unnar sig saker utan att känna något negativt inför det.
Och nu... Kan man bli frisk från ÄS? Bulimi i mitt fall... 100% frisk tror jag inte på. Men det för oss till andra frågor. Hur definieras "frisk" egentligen? För visst kan bulimiker och ätstörda bli friska! Hur då? Genom att ta makten över sjukdomen. Även om återfall alltid kommer finnas. 100% frisk i mina ögon är att man aldrig har återfall. Man är helt fri från tankarna etc. Men så är det inte i verkligheten.
Nu, bara för jag vill ha en bra dag idag och vägra hetsätning och kräkning (jag säger inte jag inte får men jag VILL INTE idag. Händer det så visst men jag VILL INTE) skriver jag det här som en del av rehabilitering.
Frisk från bulimin är jag när jag
Inte hetsäter och kräks oftare än en gång var tredje månad.
Kan äta vanlig mat och vanliga portioner utan att få ångest
Är viktstabil på normal kost
Kan äta godsaker med måtta
Det är iallafall min bild av vad som innebär att vara frisk från bulimin. Och om alla punkter inte uppfylls när jag väl är där är det okej också. Idag är dagen då det är okej att vara grå.
Nu är klockan halv tolv. Och jag känner för att läsa lite i mina ekonomiböcker och så kommer det bli. Det är lika bra att läsa lite, tentorna kommer ju snart.
Ha en fin dag.
Publicerad 2012-10-16 22:08:00 i Allmänt, bulimi, psykvården,
Det blev ingen skola för mig, somnade kl ett och vaknade kl tre, tog ut hundarna och sen ville jag hetsäta.
Men tiden passade inte så jag fick vänta tills ikväll. Blev två omgångar. Minns inte ens varför jag stack för att handla. Är nog för jag var trött och uppgiven helt enkelt. Det var nog inte nödvändigt men ändå nåt tvunget.
Nu ska jag sätta på en film och somna till den.
Och aldrig mer ta ångestdämpande. Det sabbar ju min skolgång för fan. Tenta om 2 veckor. Jag måste ju börja plugga men det går ju inte att lära sig ett skit när det är så här.
Imorgon satsar jag på en hetsätarfri dag. Är ju bortbjuden på middag, jag både längtar till och fasar inför den. Jag är livrädd att hon ska lägga upp en jätteportion och säga "Här har du en normal portion mat". Jag kommer ju inte tro henne. Jag är livrädd att hon ska woka grönsakerna och kycklingen i mycket olja. Men imorgon tänker jag rusta upp mig för en mindre strid.
Jag är trött på att jag hela tiden tänker på mat. Jag har fått en dille på kebabpizza med strips. Det blir nog det när jag ska hetsäta nästa gång.
Var i färd att leta efter en liten anteckningsblock på Maxi, för att ha den som stöd. Men jag hittade inte ett litet nog. Så får försöka ta mig till stan och se om jag hittar nåt där. Den ska passa i fickan är tanken.
Jag orkar inte kräkas varje dag. Inte okej heller... Måste fixa det här på nåt vis. Visa att jag har viljan men inte verktyg och redskap för att bli frisk än.
Jag fick inte tag på sjuksköterskan på VPM idag, inte ringde hon upp heller. Så då är det bara att vänta tills imorgon.
Nu ska jag somna lite.
Publicerad 2012-10-16 12:04:36 i Allmänt,
Sov riktigt djupt inatt. Drömde dock hetsätarraid, Jag kunde inte bestämma mig för vilken donut jag ville ha. Patetiskt, jag vet.
Vaknade med ångest. Kom upp med nöd och näppe, kom försent till skolan. Tog en 5 mg Oxascand innan jag gick och hoppades på att det skulle hjälpa. Resultat: Jag känner mig drogad, klar att somna. Funkar inte.
Stack hemifrån tidigare eftersom det ändå inte hände nåt där, handledaren dök inte upp.
Kom hem. Åt upp chokladen. Och funderar på att hetsäta ikväll.
Har också ringt till min sjuksköterska men inte fått tag på henne.
Ska nu tvinga i mig ett par ägg till lunch. Och sen ta powernap och hoppas på att jag vaknar till i eftermiddag. Gör jag inte det får jag stanna hemma och sabba min skoldag. Då går jag och handlar och hetsäter och ser ännu en dag av mitt liv gå till spillo.
Och det är då jag säger - aldrig mer ångestdämpande.
Men vill avsluta med nåt upplyftande: Jag fick ett nytt koppel, fin överraskning :)
Publicerad 2012-10-15 22:35:00 i Allmänt, bulimi, psykvården,
Har promenerat med hunden, diskat och tagit en liten dos Theralen mot ångesten och det ska också funka sömngivande tror jag.
Jag känner fortfarande ett enormt behov av att hetsäta och spy. Bredvid mig ligger en 100 g chokladkaka med nötter. Men jag rör den inte. Inte mer för idag. Det räcker. Jag har fått nog för idag.
Åkte dit, fick träffa två manliga sköterskor och de pratade med mig. De ville nog lägga in men jag sa att jag inte ville det om inte jag kunde ta med mig min hund. Hunden är ett av mina få glädjeämnen, jag har förlorat flera nu på grund av bulimin. Träningen är inte lika rolig, den ger mig ångest eftersom jag inte kan återhämta mig sen och jag vill inte bryta ner kroppen mer än nödvändigt.
Läkaren ställde sen lite märkliga frågor. Men jag fick reda på att remissen är skickad. Öppenvården vet att jag mår skit. Jag bad dem skynda på så jag inte behövde gå och vänta så länge. Precis strax innan jag åkte så fick jag ett sms av min läkare på VPM. Jag måste ge henne en cred, för hon var så snabb med att höra av sig. Nu kände jag lite mer förtroende gentemot henne. Känner också att jag blir tagen på allvar nu.
De märkliga frågorna jag fick var nog bara för att vara noga, det kändes bra. Jag var på psykakuten ikväll mest för att skynda på processen. Att visa att jag verkligen mår dåligt och att jag inte orkar länge till. Det känns som jag springer rakt mot en betongvägg. Förr eller senare är väggen närmare än jag trodde. Den gränsen vill jag inte nå.
Imorgon ska jag ringa VPM och prata med dem. Blir många samtal hit och dit. Mycket ångest. Mycket kamp.
Jag är tacksam för två saker idag. Pappa har redan beställt boken! Och för en kompis skjutsade mig och sedan hämtade mig på PIVA. Jag är så sjukt tacksam!
Nu ska jag lägga mig och koppla av. Och hoppas på att få sova lite inatt.
PS. Herregud vad jag saknar mat. Vanlig mat. Kyckling, ris med currysås t.ex. DS
Publicerad 2012-10-15 16:40:45 i Allmänt, bulimi, psykvården,
Det blev två omgångar på raken. Spydde och spydde. Munhålan gör ont. Jag mår illa. Jag hatar mig själv.
Stod framför spegeln på toaletten och ser en olycklig och blek tjej. Med chokladklet runt munnen. Spyfärdig. Det är inte längre något liv i de där ögonen.
Spydde, grinade, spydde. Grinade. Under andra omgången ringde jag sjuksköterskan. Sen psykakuten.
Nu har jag maniskt skurit mig och städat undan allt. Allt åker ner i soporna nu. Och jag dammsög. Bara för jag skulle gjort det enligt planerna. Nu får jag ta ut hunden en kort sväng och sen sticka till akuten.
Det här livet är inte värt att levas. Ett helvete jag inte önskar en enda människa. Jag förlorar bit för bit av mig själv till bulimin. Jag är trött. Jag är trött på alla tankar, alla känslor.
Det blir nog en lång promenad senare ikväll när jag kommit hem igen. Inläggningen kommer inte på tal för mig. Akutbesöket jag gör nu är för att påskynda den här jävla skämtet. Så jag får hjälp NU.
Publicerad 2012-10-15 13:17:00 i Allmänt, bulimi, ÄS,
En knapp gick sönder. T'änkte jag skulle fasta idag men nu orkar jag inte bry mig längre. Kan lika gärna dyka rakt ner i helvetet.
Har dock önskat mig boken Mattillåtet av min far. Hoppas han vill köpa den till mig. Jag kastar ju mina pengar i toaletten.
.
På återseende. Snart är det onsdag. Dag för dag. En jävla evighet dit.
Publicerad 2012-10-14 22:45:00 i Allmänt, bulimi, ÄS,
Jag är trött. Sovit länge. Började dagen med lite keso och bär. Gott. Ballade ur, åt allt. Hetsåt INTE. Bara åt upp allt långsamt. Och sen fortsatte det med sockerkakssmet med havregryn. En till smet. Det bara spårade ur.
Sprang en vända men kom bara 7 km, sen sa magen ifrån. Kände mig lite besviken men också medveten om att det beror på att jag ätit.
Jag spydde inte idag. Även om jag känt att jag borde. Tänkte idag skulle det bli dagen jag städar ut ångesten. Istället har jag byggt mig ett berg med ångest i köket. Inte dammsugit.Vädrar lägenheten nu. Imorgon ska jag nog ge mig in på fasta, kan tydligen inte äta måttligt alls. Blir så trött på allt just nu. Funderade en stund på att lägga ner träningen helt. Men... Nja. Jag ser hellre att jag försöker äta och träna än att jag inte äter och därmed inte tränar. Men idag har jag ju ätit för en hel vecka (kan man ju nästan gissa) så därför tänkte jag fasta imorgon, och ta ett pass på gymmet så att det jämnar ut (fast man ska INTE tänka så... Man äter inte för att träna, man tränar för att äta. Men det har jag inte fått bankat in i skallen än)
Har också fått sagt till mina föräldrar att jag spyr nu. Så var den saken ur världen. Mina föräldrar har det tufft nu.
PS. Jag saknar mat. Så in i helvete mycket.
Sov gott.
/Sockermonstret
Publicerad 2012-10-13 23:51:17 i Allmänt, bulimi,
Blev en omgång till.
Så trött. Så trött. Ledsen. Känner mig så smutsig och äcklig som sysslar med det här. Åt inte ens upp allt, kände att det fick räcka. Gick och spydde. Spydde och spydde tills det nästan var omöjligt att få upp mer. Skar mig sen och då fick jag slut på känslan av äta. Nu vill jag bara dö trötthetsdöden. Och komma undan att det svider i mun och hals.
Känner mig så sliten. Så trött. Känns det okej imorgon tar jag nog ett lugnt löppass. Vill springa. Andas. Bara vara för stunden. Hade hemskt gärna gått till gymmet. Men det är inte värt det känner jag just nu. Min kropp kommer ändå inte tillgodose sig träningen den får på gymmet. Jag bygger ju fan inga muskler när jag bara vräker i mig och spyr.
Har också berättat för mamma att jag spyr. Så nu vet hon. Hon misstänkte det tidigare men nu är kortet framlagt på bordet.
Den här andra omgången var bara för jag kände jag måste ha mer choklad. Och hade ångest inför julen. Ja jag har redan ångest för den nu.
Nu ska jag sätta på dagens fjärde film. (Såg en imorse. Två sen jag kom hem)
God kväll.
Publicerad 2012-10-13 20:41:56 i Allmänt, bulimi,
Åt tills jag storknade. Verkligen. Hade ont i magen. Tvingade i mig mer vätska. Bara för att det ska bli enklare att spy.
Spydde nog mer än någonsin. Började hetsätningen med chili cheese som jag hittade på Willys och doppade dem i stark tacosås. Sen åt jag en massa annat. Bulimikarriär i full fart. Fan...
Note to self: Ät inte starkt kryddad mat om man nu vill spy. Ont i halsen. Spydde tills jag inte lyckades få upp mer. Kände mig inte mätt längre när jag var klar. Men inte heller hungrig.
En och halv timme senare känner jag mig hungrig. Jag har lite kvar att äta ur hetsätningen. Men vet inte om jag vågar äta. Av rädslan att känna att jag vill spy upp det igen.
Funderar på att ta mig ett kvällsmål. Men känner oro för att bli mätt. Mätt = spyr gärna.
Jag är också livrädd för att mitt sätt att spy ska göra det svårt för mig resten av mitt liv. Jag spyr inte med några hjälpmedel, dvs inga tandborstar i halsen, inga fingrar i halsen. Ingenting sånt. Hur jag spyr tänker jag inte berätta. Av den anledningen att jag inte uppmuntrar det här beteendet. Så ni som inte vet hur man spyr och inte lyckats med saker ner i halsen inte kan sluta som mig. Jag har inte lätt för att spy annars, Försökte med fingrarna en gång men krampade så in i helvete i hela kroppen och fick en större ångest än att jag var smällsvullen.
Hade en tanke tidigare idag om att tvinga i mig mat så jag blev mätt. Alltså, behagligt mätt och inte svullen-mätt. Men jag blev bara rädd. För att jag ska bli fet...
Just nu är jag väldigt ledsen. För jag saknar verkligen att äta vanlig och god mat. MAT. RIKTIG MAT!!! Men nu klarar jag inte ens av det pga ångesten. Jag har en halv älg i frysen. Men kan inte ens laga det. För jag är så jävla rädd för att bli tjock. Samtidigt som jag är så jävla medveten om att bulimin inte gör mig smalare.
Ikväll var lite annorlunda. Jag skar mig inte. Kände inte för det. Så jag lät bli. Friskhetstecken? Nja... Kände nog mest att armen var lite väl karvad, finns inte mer plats att karva på, om inte på insidan av armen. Jag är inte så säker på om jag vill skära mig där än...
Nåja. Rasta vovve, mata honom och sen lägga mig och dö. Eller nåt. Trött på livet. Trött på mig själv. Framförallt trött på att inte kunna hantera på den här förbannade sjukdomen.
Publicerad 2012-10-13 07:24:10 i Allmänt, bulimi,
Funderar på en omgång till ikväll. Vaknade och tröståt resten av chokladen. Spydde dock inte. Orkade inte.
Vaknade kl 5 idag. Inte kunnat somna om. Kunde inte heller somna inatt. Skrattretande. Blir så trött på skiten.
Tog på mig jobbyxorna nu. De har krympt. Eller snarare - jag håller på att bli tjock igen. Bulimin hjälper mig inte ett dugg. det vet jag. Men jag kan inte låta bli. Jag vågar inte äta mig mätt. För då vill jag bara spy. Jag kan inte ens äta normalt. För jag vet inte hur man äter normalt. Fan också. Hatar mitt liv just nu.
Nu ska jag till jobbet. Tänker uthärda en dags jobb. Måste jobba. Vill ha kvar jobbet också så jag kan sommarjobba där ifall det skiter sig med mina drömmer. Vilket det kommer att göra med den här förbannade jävla bulimin.
Idag är jag arg på Bulimia. Jag är arg på henne. Jag hatar henne. Jag är trött på henne. Jag är trött på att kämpa emot henne. Jag orkar inte kämpa mot henne alla gånger. FAN TA DIG, BULIMIA!!!
Publicerad 2012-10-12 21:08:00 i Allmänt, bulimi,
Satt och hetsåt i en timme. Ställde mig sen framför toalettstolen och spydde. Har nog inte spytt så mycket som idag. Jag åt inte upp allt, dels för jag inte ville det. Dels för jag tyckte det räckte och avslutade det hela med att svepa ner ett stort glas fuskcola och sen var jag sprängfärdig.
Det var så nära att jag INTE gjorde det här. Min tankegång när jag handlade löd så här:
"Det är okej, jag får hetsäta idag."
"Men jag vill inte det egentligen..."
"Vill jag inte så borde jag låta bli."
"Nej, jag får inte, jag vill ju inte."
"Fan, nu blir jag tvungen. Jag får inte!!!" ("jag får inte..." och det är kört...)
Sen startar det om igen. Som om en låt sattes på repeat.
Jag blev bara tröttare och yr av alla tankar som slogs.
Jag blev besegrad, Orkade inte. Så jag plockade ihop det jag fantasierat ihop. Drömt ihop på nätterna.
Jag skulle kunna skriva upp mängderna men jag vågar inte, inte än.
Nu fortsätter jag se klart på filmen och sen går jag och lägger mig och då tänker jag sova som ett litet barn. Om inte redan nu framför filmen.
God kväll!
Publicerad 2012-10-12 18:06:30 i Allmänt,
Med det lilla sunda förnuftet som är kvar...
FYRA VECKOR SEDAN JAG VÄGDE MIG SIST!!! Jag har varit på gymmet två gånger och inte ens slängt en blick på vågen. Den förhatliga vågen.
Nu ska jag ut med hunden... Och fundera på vad jag vill äta ikväll.
Publicerad 2012-10-12 17:33:00 i Allmänt, bulimi,
Likt förbannat kommer den där hatade vännen Mia och hånskrattar åt mig som förtvivlat för tillfället ta timme för timme.
Men tröttheten, det svängande humöret gör det så svårt.
Tanken är alltid god. Men jag klarar inte av det. Jag klarar inte av nåt när krav ställs på mig. Jag hade ångest för bilen EVENTUELLT inte skulle starta. Ja precis. Eventuellt. Inte ens säkert att den inte skulle startas.
Då letade jag efter plan B. Kunde fråga en snäll kompis som hjälpt mig i somras. Men valde att inte göra det. Varför? För vi inte har hörts sen dess. Det är ett par månader sen nu.
Fick då förslaget av min vän, som alltid är så fin och påhittig.
Men ju mer hon malde på desto större press kände jag lades på mig. Att jag måste göra si och så. Även om baktanken var god. Jag måste säga ifrån i de lägen. Att det inte funkar. Att jag inte är mottaglig för sånt just nu.
Jag är så himla trött just nu. Så arg och besviken. Så ledsen. På mig själv. För jag inte förmår att behandla mig själv bättre. Även om jag vill så kan jag inte sätta det i handling av någon anledning.
Så ikväll, tänker jag tillåta mig själv att hetsäta. Det har jag sagt att jag får. Fredag idag.
Jag växlar hela tiden mellan "Får inte hetsäta, försöka vänta tills imorgon istället!" och "Det är okej att falla, ät du ikväll". Den första delen triggar igång rebellen i mig. Ungefär som "Rör ej!" och jag ändå TVUNGET ska peta på det som man inte får röra. Den andra delen lugnar mig. Och plötsligt känner jag "Jag vill äta..." och då säger den förnuftliga delen av hjärnan "Nej nej, låt bli!" och reptilhjärnan "ÄÄÄÄT!!!!!"
FUCK GÅ OCH DÖ!
(Och ja. Det blir till hetsäta ikväll. Har inte bestämt mig för vad än. Försöker dra ut på tiden så gott jag kan också så det blir så sent som möjligt. Inte för sent. För då hinner jag sova ikapp innan jobb imorgon!)
Publicerad 2012-10-12 12:45:35 i Allmänt, må bra, pepp,
Ja... wow!
Det gick över förväntan hos läkaren idag. De ska ta upp mitt fall igen på teamkonferensen och se om jag kan få hjälp snabbare för jag fått vänta onödigt länge. Jag ska också öka antideppdosen.
Så jag är vid rätt gott mod fortfarande. Trött och huvudvärk dock. Kan iofs bero på att jag inte riktigt vill äta och för jag sover lite nu igen... Men men... Idag får jag hetsäta. Men jag känner än så länge inget behov av det. Njuter av den här känslan så länge jag bara kan!
Idag ska jag bara fortsätta andas och njuta. Även om jag är trött. Jag ska nog till gymmet, inte helt bestämt mig än. Att jag svälter gör ju mig inte ett dugg stark, så jag skäms lite för att gå dit... Men jag kanske behöver det. För min egen skull.
Publicerad 2012-10-12 09:37:25 i Allmänt, må bra, pepp,
Ville bara säga det. Vaknade med gott mod. Känns okej idag. Insåg inatt att jag fick säga hejdå till sömnen igen.
Det känns okej nu. Men jag har inga förväntningar inför läkarbesöket idag. Vi får se vad hon säger idag. Jag ska kolla allt.
Ville skriva det här inlägget snabbt, så det finns ett till inlägg med goda tankar.
Idag får jag hetsäta. Det är okej idag. Men händer det? Det får vi se. Jag har inga förväntningar. Idag är en av alla dagar i livet. Inte en ny dag. Det är okej.
Kände att jag ville bli frisk så jag kunde få den kroppen jag vill ha. Men det kan jag inte så länge jag är så här. Det har jag också erkänt för mig själv. Ytterligare en motivation till att sluta hetsäta. Hetsäter jag och äter någorlunda normalt så får jag en grymt snygg kropp. Men å andra sidan, när jag äter "normalt" så är det alldeles för lite i längden tror jag. Inget som håller eftersom jag fortfarande har det fysiska behovet att hetsäta efter några dagar.
Nåja. Nu måste jag gå.
Vi hörs!
Publicerad 2012-10-12 09:37:25 i Allmänt, må bra, pepp,
Ville bara säga det. Vaknade med gott mod. Känns okej idag. Insåg inatt att jag fick säga hejdå till sömnen igen.
Det känns okej nu. Men jag har inga förväntningar inför läkarbesöket idag. Vi får se vad hon säger idag. Jag ska kolla allt.
Ville skriva det här inlägget snabbt, så det finns ett till inlägg med goda tankar.
Idag får jag hetsäta. Det är okej idag. Men händer det? Det får vi se. Jag har inga förväntningar. Idag är en av alla dagar i livet. Inte en ny dag. Det är okej.
Kände att jag ville bli frisk så jag kunde få den kroppen jag vill ha. Men det kan jag inte så länge jag är så här. Det har jag också erkänt för mig själv. Ytterligare en motivation till att sluta hetsäta. Hetsäter jag och äter någorlunda normalt så får jag en grymt snygg kropp. Men å andra sidan, när jag äter "normalt" så är det alldeles för lite i längden tror jag. Inget som håller eftersom jag fortfarande har det fysiska behovet att hetsäta efter några dagar.
Nåja. Nu måste jag gå.
Vi hörs!
Publicerad 2012-10-11 23:02:23 i Allmänt, må bra, pepp,
Dagen idag har blivit bra. I morse var jag lite halvdan. Men sen har det bara gått framåt. Matmässigt egentligen åt helvete men jag är nöjd med dagens intag. Ingen ångest alls.
Löpträningen ikväll gick överträffande bra och jag valde att bryta istället för att springa det sista varvet. Ville inte släppa den känslan som var bra. Och vågade mig på att prata med ett par nya.
Hem, ta ut vovven på långrunda. Njöt av kylan och stjärnhimlen och mådde bara så himla bra. Inte en enda tanke på mat. Eller ångest. Bara andas. Bara vara.
Och jag har under den här härliga dagen fått höra hur fantastisk jag är, att jag verkligen är stark som kämpar mot den här patetiska psykvården. Att jag kämpar trots att jag är sjuk och blir sämre säger mycket om mig som person. Nästan så jag känner stolthet. Bara nästan.
En nära vän påminde mig om allt jag gjort hittills och sa att jag kommer klara av det den här gången. Jag har ett förflutet som sänker mig men jag har lyckats resa mig själv. Även om självförtroendet och självkänslan aldrig varit bra på ett ärligt sätt. Det är vad jag kommer jobba med idag. Acceptera mig själv och vara nöjd med mig. Som person.
Nu ska jag lägga mig och somna med ett leende på läpparna. Jag ska rida på den här vågen så länge jag kan. Man vet aldrig när det vänder. Det finns hopp. Det finns något friskt inom mig trots allt.
God natt
Publicerad 2012-10-11 13:33:00 i Allmänt,
Kände inte för att svälta idag trots mina två omgångar igår. Jag tänkte jag skulle försöka sköta mig idag så jag kommer iväg på grupplöpningen ikväll, kan bli kul. Jag tycker det är roligt att springa i grupp! Alla nivå finns där så jag behöver inte vara bäst eller sämst. Känns skönt! Det är även lite motiverande att inte slarva så mycket att jag känner noll ork i kroppen, jag kan inte gå dit och vara en vrak, det kan jag vara någon annan dag istället när jag ändå springer ensam.
Har ätit frukost och lunch. Ska nog äta ett tidigt mellanmål för min mages skull (löparmage) och sen blir det fasta i 4 timmar. Sen efter löpningen ska jag väl försöka värma mig lite gröt. Totalt sett blir det nog ändå inte mer än 1000 kcal idag. Så total fasta är det inte...
Sitter just nu och googlar hur fan man äter normalt. Vad är normalt? Jag vill så gärna bli frisk från det här. Inte sitta och undra vad jag ska hetsäta. Imorgon är det fredag. Jag får hetsäta då. Jag tror att jag har chansen att låta bli att hetsäta. Om det går bra hos läkaren. Och att dagen fortlöpt normalt.
Måste också kolla om inte jag kan få nån slags förtur, så jag inte behöver vänta en hel månad som jag redan förlorat på grund av den dåliga läkaren.
Jag saknar att inte fundera så mycket på vad jag äter. Äta när jag känner för det. Det jag tycker om. Inte få ångest för alla kalorier jag stoppar i mig när jag INTE hetsäter.
Jag skrämmer mig själv emellanåt när jag kommer på mig att googla efter vad jag kan äta för att underlätta kräkningarna.
Idag är, trots mina dämpade känslor, en ganska bra dag. Jag känner att jag vill bli frisk. Jag vill orka. Jag vill må bra. Jag vill äta utan ångest. Jag vill inte kräkas. Och idag är det första gången jag börjat fundera på definitionen "frisk"... När är det man är frisk från ätstörningar? Jag har ju alltid haft nån form av ätstörning och en konstig relation till kropp och mat. Jag vill sluta banta. Äta normalt. Njuta av godsaker jag inte längre gör för jag använder dem till hetsätningar. Jag vill kunna ta en eller två rutor choklad och känna mig nöjd. Jag vill kunna ta en näve chips och känna mig nöjd. Jag skulle kunna göra det idag. Men jag kan inte. För jag har redan förbrukat de kalorierna. Och måste vara restriktiv med kalorierna så jag inte går upp i vikt alltför mycket... Och för jag har ångest av att äta såna här dagar. Trots ångesten kräks jag inte upp det jag äter under de kompenserande dagarna eftersom det är bra mat jag äter. Onödigt att kräkas upp dem då.
Tiden makar sig fram långsamt såna här dagar, jag hatar det. Bara tittar på klockan och ser att det bara gått några minuter.
Fortsätter söka information om hur man kan äta normalt. Eller så sätter jag på en film och slötittar en stund innan jag sticker ut på promenad med hundarna. Skönt väder idag, kallt men sol. Underbart!
Publicerad 2012-10-10 22:13:03 i Allmänt, bulimi,
Var ute på en väldigt skön promenad i två timmar, gick längs med havet och njöt av solnedgången. Men sen när jag gick tillbaka hem kände jag mig inte färdig. Så jag gick och handlade. Hetsåt till en film. Spydde efteråt. Fick upp mer än förra omgången. Jag lär mig spy jag. Bra och dåligt. Mest dåligt.
Funderar på varför jag gjorde en omgång 2. Vet inte egentligen. Eller så har jag redan hunnit glömma bort nu i efterhand. Borde börja skriva ner vad jag känner och/eller tänker innan jag kör igång. Samtidigt som det faktiskt händer att jag äter bara för att jag kan. För jag inte bryr mig helt enkelt. För jag är trött. Ungefär så.
Nu ska jag nog sätta på en riktigt äcklig film och somna till den.
Publicerad 2012-10-10 17:49:05 i Allmänt,
Vaknade med gott humör. Men självklart är jag så pass känslig att jag påverkas mycket vad som händer runtomkring mig.
Var hos sjuksköterskan. Utvärderade mig. Jag är deprimerad. No shit Sherlock!!! Hon visste inte jag åt Fluoxetin. Hon visste inte att jag hade ÄS. Verkar som den där jävla sketna läkaren inte skrev nåt i journalen. Jag trodde han skulle sätta upp mig på väntetid till terapi. Och skicka remiss till ätstörningsenheten. Men ICKE!!! Jag är så arg och besviken. Sen får jag höra att det är 3 månaders väntetid till terapi. TRE JÄVLA MÅNADER!!! Och jag har redan förlorat EN månad på grund av läkaren.
Fick bytt läkare och sjuksköterskan sa att hon skulle fixa remiss till ÄS-enheten och sätta upp mig på väntelistan. På fredag har jag tid med en annan läkare. Jag ska då passa på att fråga om nåt har gjorts efter dagens besök. Och kolla väntetiden till ÄS-enheten. Fan för dem om den nu skulle vara på en månad.
Jag kände mig bara så maktlös och ledsen. Uppgiven. Slöseri på tiden, EN MÅNAD: EN HEL JÄVLA MÅNAD. Och en vecka till. Jag har ätit Fluoxetin i fem veckor idag. Sex veckor sedan jag träffade en läkare.
Jag förnekar visst också att jag planerar att ta livet av mig. Såg sköterskan skriva ner det på mitt papper där jag gjorde testet om jag var deprimerad eller inte. Jag hade sagt att jag hade självmordstankar. Att jag kunde känna att livet inte var värt att leva. Men det är för mitt liv ser ut som det är. Jag vill inte leva med mig själv om jag ska vara så här. Jag vill leva OCH må bra.
Nåja. Hetsåt när jag kom hem efter skolan. Jag åt inte upp allt. När jag kände mig "klar" så såg jag ut så här...
Åt och tryckte på tills jag inte klarade av mer. Drack lite vatten. Gick sen och fick upp en del. Såg magens storlek minska. Kände mig nöjd. Jag känner mig fortfarande mätt eftersom jag inte spydde upp allt men jag fick upp mer än igår. Kakorna satt dock ganska tungt i magen. Sockerfull nu...
Jag som skulle klara av till på fredag. Skulle inte ha satt det målet alls. Eller jo. NU kan jag sätta det målet, jag visste att det här kunde vara lite jobbigt och påverka mig. Och det gjorde ju det. Fredag kl 18.00 då är det 48 timmar utan hetsätning. Vi kör på det!
Blir nog till att kontakta patientnämnden också och klaga lite på min sketna värdelösa läkare. Eller ursäkta. FÖRE DETTA sketna värdelösa läkare.
När jag jäst klart på det jag har kvar i magen och armen torkat städar jag ut skiten och sen sticker jag ut på en skön promenad med vovven.
Publicerad 2012-10-10 10:46:35 i Allmänt, bulimi,
Jag somnade. Innan klockan tolv. Och sov till klockan nio. Det var välbehövligt. Skulle kunna sova mer men det ska jag inte. Vaknade och kände ingenting. Trots jag drömde att pappa och jag köpte godis på Willys. Jag blev så besviken när jag inte hittade negerbollarna i hyllorna (det finns ju såna nu på Maxi) men gick runt och plötsligt fanns de där. Och eftersom pappa var där skulle han också betala för godiset så jag behövde inte bry mig om vad det skulle kosta.
Det känns bra att drömmen inte triggade igång mig på något sätt. Jag är okej nu. Känner inte lika stor rädsla för att äta heller, kanske för jag spydde igår...?
Åt frukost. Ja jag åt frukost. Kokade ett par ägg och åt dem nu. Ska till gymmet innan lunch. Ska nog försöka springa en kort vända ikväll, blev ju inget igår.
Tror jag ska dra in på matintaget idag. Eller mat och mat. Jag äter ju inte ens tillagad mat längre förutom gröt... Jag har ju typ blivit rädd för det, vill inte gå upp i vikt. När jag äter mat så är det skräpmat i en hets. Kanske om jag lär mig spy mer vågar jag äta mat mellan omgångarna och då utan att spy? Herregud. Spydebuten är verkligen illa för mig. Fan också.
Publicerad 2012-10-09 22:03:44 i Allmänt, bulimi, psykvården,
Jag spydde. På riktigt. Hetsåt och kände mig dåsig och illamående. Drack lite mer. Gick och testade. Den här gången gick det. Trodde inte det men det kom plötsligt. Har haft värre hetsätningsomgångar så jag är ganska nöjd med att inte ha hetsätit SÅ mycket ikväll. Skar mig i armen efter allt. Det är visst den nya ordningen. Så att jag känner att jag kan koppla av ordentligt i soffan efteråt.
Har inte haft så mycket ångest som idag. Skulle sprungit ikväll men jag klarade inte av det, tryckte så jävla mycket i bröstet att jag bara promenerade. Hade bara ätit ett par ägg idag och kände mig helt koko. Fick promenera lugnt ikväll med hunden för att inte bli så yr. På vägen så passade jag på att handla lite.
Blev bara så trött och irriterad, humöret svängde. Jag cyklade genom stan för att handla hem hundmat (finns inte nån annan butik som har just det fodret) och kände alla möjliga lukter. Friterat, bakelser och alla söta dofter. Höll på att upplösas av ångesten men trampade på. Jag skulle skjuta upp det så länge jag orkade, men äta ikväll.
Jag klarade av totalt... 59 timmar utan att hetsäta. Vilket innebär nästan 2,5 dygn. Jag känner mig nöjd!
Nu ska jag försöka peppa inför morgondagen. Träffa sjuksköterska. Jag är bara rädd att det ska gå skitdåligt så jag hetsäter en omgång till. Men jag får försöka hålla mig i kragen och försöka vara optimistisk. Bara det att det är svårt när det gäller den här sketna psykvården...
Nästa mål är att försöka orka stå ut tills tidigast fredag. Om jag nu träffar den där läkaren så kanske jag behöver kunna trösta mig lite efteråt. Mest för jag känner så mycket förakt. Noll tillit till den där manslyngeln. Känslan av att behöva slösa min tid på någon som inte ens ansträngt sig för att ringa trots flera tillsägelser (han har inte ens försökt kontakta mig, det står inget i journalen heller att han försökt. Däremot stod det att sjuksköterskan försökt kontakta mig i torsdags och igår vilket hon också gjorde.)
Nåja. Nu är jag pömsig. Och trött. Kanske kan sova inatt. För jag lättade på trycket idag?
Publicerad 2012-10-09 12:30:41 i Allmänt, anorexi, bulimi, ÄS,
Avverkat en natt med få timmars sömn. Somnade nån gång vid tvåtiden tror jag, tidigast iaf. Vaknade första gången klockan sju. Kissade. Och la mig igen, kunde inte somna. Klockan 8... Kunde inte somna än. Låtsades att jag sov. Halv nio. Nä jag sover fortfarande...
Klockan nio blev jag väckt av idiotphonen. Hoppsan, jag somnade visst. Låg och halvsov i en halvtimme innan jag makade mig upp. Tänkte att jag skulle skita i frukost idag. Också lunch. Mätte mig. Jag har gått ner nån cm runt kaggen. Då är det ju bättre att låta bli att äta.
Jag hade turen att det slutade regna när jag tog ut vovven innan skolan också. Gick till skolan fem i tio. Vid gott mod. Trots bristen på sömn. Går in i vårt rum. Det första jag får syn på var en påse tortillachips. Sen ser jag en kompis sitta och äta på en dubbelMars. Grinigheten slog till. Jag kommer ju ändå aldrig vara så snygg som jag var i somras, precis innan jag föll ur formen. Och jag måste handla idag. Katastrof.
Och ja just det!
Min kompis och jag diskuterade ärr eftersom hon skar sig i fingret. Jag har ett par ärr på mina händer efter ett par klantiga olyckor. Ärr på händerna är ingen fara, märks inte. Sen kläckte hon ur sig "Men ärr på armarna efter skärsåren är äckliga, usch!" och jag bara nickade. Ryckte på axlarna och fick plötsligt en impuls att kavla upp min ena tröjärm och visa henne vad jag gjort och säga att det hon precis sa var helt onödigt.
Jag höll tillbaka impulsen och tänkte att det bara är för hon inte vet något om hur det är att må dåligt. På riktigt. Så jag var tyst en stund.
Gick sen hem. Genom de där förbannade lunchrummen. Ville skita i lunchen men bestämde mig för att koka ägg ändå. Och dricker en skön och varm kopp te. Och funderar på hur jag vill lägga upp min kväll. Jag har iallafall klarat av 2 dygn utan hetsätning. Känns rätt okej.
Igår kväll hade jag plötsligt ett litet hopp om att kunna ta mig ur det här på egen hand. Men sen påmindes jag om att jag har ju andra problem fortfarande. Som jag inte kan hantera på egen hand. Ätstörningen i sig är ju inte ett primärt problem för mig egentligen.
Publicerad 2012-10-08 21:44:00 i Allmänt, bulimi, psykvården,
Jag blev irriterad på två saker som triggade igång mig.
Men den tredje saken fick bägaren att rinna över. Och det ledde till att bägaren inte slutade fyllas på.
1. Jag fick en kallelse till psykvården, hos en läkare. Vad är då att vara arg på? DEN DÄR JÄVLA LÄKAREN SOM IGNORERADE MIG!!! Ja. Precis. Exakt. JUST HONOM ska jag träffa. Jag har sån lust att kräkas kaskader av galla på honom, gärna av färgnyansen åt gulgrön-hållet. Jag har aldrig någonsin mått så dåligt som på grund av honom. Alla samtal jag ringt. Inte ett jävla ord från honom. Krävde ju då en ny läkare. Jag trodde jag fick en ny läkare. Men så kom den där jävla kallelsen. Det blir ett surt samtal till dem imorgon.
2. En tjock brud lägger upp en bild på sig själv på facebook. Hon är tjock. På riktigt. I en osmickrande vinkel där magen buktar ut som om hon var gravid (självklart är allt det där bara fett). Första kommentaren var: Vad fin du är! Också den enda.
Det rycker i fingrarna, jag vill inte ens se några kommentarer överhuvudtaget egentligen men känner nästan för att säga något elakt. Visst, hon är söt i ansiktet. Men hennes tjocka kropp och den där komplimangen gjorde mig bara uppgiven. "Jaha, varför försöker jag ens vara smal?"
(Jag vet att jag inte är frisk här...)
3. Jag blev påmind om att kolla upp när jag hade mina nästa tentor. Det är ju redan om 3 veckor. ÅNGEST. Och jag som tvingas lägga energi på att slåss för att få den här jävla vården samtidigt som jag ruinerar min ekonomi med alla dessa jävla hetsätningar. Jag kommer fan inte fixa tentorna, det känns som att jag bara suttit i en jävla dimma där min hjärna till 96% av tiden tillägnat nåt jag innerligt egentligen hatar men också älskar: MAT.
Jag måste klara tentor, jag klarar inte av att ha flera omtentor efter mig, jag skulle gå och begå seppuku så jag kunde åtminstone behålla den där jävla hedern. Om jag nu har någon heder i kroppen kvar.
Och det som bara fortsatte, var redan nämnt i punkt 3 - hetssuget som satte in och sen blev det en ond cirkel igen - ekonomin. Och jag kommer behöva handla imorgon. Hundmat. Och jag behöver få hem lite mer bär så jag får i mig det jag ska ha. Det innebär även... Ja det kan ju ni lista ut.
FAN!
Nu ska jag förbereda mig för en sömnlös natt, eller, nästan sömnlös. Jag har ångesten just nu men vägrar tillåta mig vara så äcklig och vomera när jag varit duktig hela jävla dagen. Tränat så jag väntar på att träningsvärken ska ringa in sig via porttelefonen (den lär får vänta tills någon ska gå ut/in, eftersom jag inte kommer höra den ringa och släppa in skiten.) Ätit duktigt. 1000 kcal max. Promenerat. IDAG ska jag inte faila. Imorgon bitti är det 48 timmar sen jag hetsåt sist. TVÅ dygn. Jävligt bra ändå. Hade jag räknat dagar, då hade jag bara haft EN hetsfri dag. Så jag siktar på att leva lite i förnekelse. Lika bra jag brakar ihop imorgon när jag ändå måste handla. Då får sjuksköterskan se hur jag mår på onsdag. Varför inte göra allt värre när man ändå gör nåt dåligt? (Dvs, satsar på att skrika ännu högre efter hjälp) Har även tankar på att hoppa från en jävla bro.
EDIT: tillägg. Deprimerande men true story: Jag hetsåt 6 av 7 dagar förra veckan. Om man nu räknar dagar. Patetiskt. Inte konstigt att jag blivit fet runt kaggen.
Nu ska jag tagga ner, gå ut med vovve. Sen kanske jag får ta den där jävla ångesttabletten och se om den funkar. Senast jag tog den slutade det med att jag hetsåt. Så jag är rädd. Liksom... Antingen kanske somnar jag på skiten. Eller så får jag väl se ännu värre ut imorgon efter all den här sömnbristen.
Känner att jag babblar. Men känner också så himla mycket just nu. Men här väljer jag att klippa. Skönt att skriva av sig lite. Låtsas som om hela världen läser min blogg fast jag inte ens gett ut lösenordet till någon. Än. Tack för du lyssnade!
Publicerad 2012-10-08 16:29:30 i Allmänt, Träning, ÄS,
Okej. Tre veckor.
Körde ett jävligt snabbt pass. Ganska tungt, lagom tungt för min klena och sköra kropp. Blev dock lite sur för jag tappat så mycket styrka på den korta tiden. Men nu är ett nytt gymår tecknat och nu är det bara att pumpa på utav helvete! Och hoppas på att ÄS inte sabbar min kropp alltför mycket.
Jag hörde någon viska "träningsvärk" i mitt dysfunktionella öra.
Jag hoppas jag åtminstone kan gå imorgon.
Jag åt lite efter gympasset. Nästan så jag blir stolt.
Publicerad 2012-10-08 12:22:12 i Allmänt, anorexi, ÄS,
Jag hatar, fullkomligt hatar, att gå genom lunchrummen i skolan. Där man värmer mat och äter.
Lukten av MAT. Jag älskar mat. Men det har blivit en slags hatkärlek. För jag inte hinner kompensera klart och sen börja laga mat innan jag hetsäter. Jag blir mest ledsen för jag inte förmår att låta mig själv äta god och nyttig mat. Det blir bara en mani.
Jag har gått upp flera centimeter i midjemått och HATAR det. Jag mätte mig. Japp. Jag har inte vägt mig på 3 veckor. Och tror jag ska undvika det. Och det gjorde att jag fortfarande får ångest för att äta.
Det har gått mer än 24 timmar sen jag hetsåt sist. Och under de här timmarna har jag fått i mig 220 kalorier.
Jag ska försöka börja äta lite nu. Men är inte hungrig. Inte sugen. Jag hade lätt kunnat fasta lite till men jag känner samtidigt att jag inte kan sabba min kropp så mycket. Så därför kokar jag två ägg och ska äta det till lunch. Jag hann inte med frukosten för jag var så trött när jag vaknade att jag låg och drog i sängen.
Publicerad 2012-10-08 00:14:00 i Allmänt, anorexi, bulimi, ÄS,
Vaknade imorse efter att ha drömt om de där förbannade chipsen med grillad ost och löksmak. Mysfredagens vinnare tror jag den kallas. Hittade inte den igår kväll när jag handlade och köpte mig en rör pringles (110 g mindre än en påse chips, finns ju aldrig 200 grammare i de större matbutikskedjorna, värdelös skit!). Nöjde mig med skiten då.
MEN... Har jag fått en dille på nåt så MÅSTE jag ha det. Så det får bli jakt efter den där smaken nästa gång hetssuget slår till och jag orkar inte stå upp mot skiten. För nu har jag slutat upp med att unna mig och äta för smakens skull (det där lärde jag mig precis innan jag blev så pass dålig och ångestfylld att jag inte hade "råd" med sånt skit mellan hetsätningsattackerna).
Åt inte upp allt igår kväll när jag hetsade, var nöjd med det. Men eftersom jag vaknade med sån ångest efter den där förbannade drömmen imorse. Och lägg till lite näsblod som tydligen torkat och sen när jag snytit till så rann det till igen. Kan bero på den uteblivna sömnen. Well. Då kände jag mig bara uppgiven och ledsen. Är livet verkligen värt att leva när man ska vakna upp och må så här. Jag som planerat dagen och tänkt göra den till nåt bra.
Gick och åt upp resten som jag inte åt igår. Gick och fick upp lite. Det är nog inte av större betydelse om man ska kolla på kalorierna. Men det kändes bättre i kroppen ändå. Psyket. Att jag iallafall blev av med lite. Kräktes inte, hulkade inte. Då känns det okej. Min emetofobi kanske inte är så illa längre trots allt...
.
Sen bestämde jag mig för att ändra på allt. Startade upp med att fasta, promenera med vovve, tvätta och sen kände jag att det luktade S-K-I-T. Luktade fan ångest i hela jävla lägenheten. Började vädra lite. Skulle städat men kände bara att jag var för trött på grund av den bristfälliga sömnen. Men fick iallafall borstat bort 5 kg ull från hunden samtidigt som jag kollade på en psychofilm. DÄR började jag må bra. Kände mig som en bra matte. Som tog hand om hunden. Jag känner ofta att jag försummar honom när jag mår dåligt men han lider ju inte. Han får mat och vatten. Han får promenader och sällskap. Han får allt han behöver i grunden. Det är bara det lilla extra som jag ibland sänker mig själv för jag inte ger honom det. Men idag kändes det bra.
Och den braiga känslan har hållit i sig och jag har varit vid gott mod. Städade också här, diskade och allt. Bara dammsuga och våttorka golvet som är kvar att göra, det tar jag imorgon. Bara att få lite ordning på det här kaoset tog en timme. Jag hann med en mils löpning ikväll. Tog en proteinbar efter det. Då hade jag fastat i tolv timmar. Nu ska jag fasta i ytterligare 12 timmar. Då har jag lyckats med att få i mig bara cirka 210 kalorier på ett dygn. (hade jag räknat dagar hade jag inte tänkt så här, för jag åt ju en bazinga stor frukost). Sen därefter kan jag tänka mig att börja äta smått igen. Målet är att INTE hetsäta förrän tidigast på onsdag. Det får vi hoppas att jag lyckas med. Jag har egentligen inte råd med allt skräp. Får försöka hetsäta mer på havregrynsgröt. Eller älg. Jag har en halv älg i frysen, typ... Synd att det är sockret som jag vill åt.
Nu ska jag sätta på en film och slötitta på den tills jag somnar. Har slutat känna stress över att inte sova. Tycker någon jag ser för jävlig ut får de väl säga till och/eller fråga mig. Om inte - Skit i att ens tänka tanken då, du bryr ju dig inte tillräckligt för att fråga, idiot.
(Rubriken syftade på att jag LYCKADES vända på dagen. Det klarade jag inte av igår. Det har jag aldrig lyckats med tidigare heller. Om jag har det så har jag inte haft tillräckligt med minne för att lagra in det)
Publicerad 2012-10-06 23:15:00 i Allmänt, anorexi, bulimi, ÄS,
Det var det som drev fram mig till att skapa den här bloggen. Jag kan inte erkänna för någon. Inte ens min närmaste vän som vet ALLT om mig dittills. Tills för någon timme sen visste hon allt om mig. Hon har själv haft ÄS. Men jag kan ändå inte erkänna för henne.
Jag trodde jag nått botten när jag började skära mig. Jag har ju emetofobi och därför kräks jag inte efter att jag hetsätit. Men... Idag. Lyckades jag få upp lite. Inte kräktes, inte så jag hulkade. Använde inte fingrarna. Använde mina magmuskler till att pressa upp det. Jag gjorde inte det direkt efter jag hetsåt så jag fick inte upp så mycket alls, det mesta hade hunnit sjunka ihop liksom. Men det funkade.
Men emetofobin då? Eftersom jag inte hulkade kändes det inte så farligt alls... Och visst fick jag ångest av att kräkas. Den ångesten bedövade jag med att skära mig. Nu är jag lugn och trött. Haft sjuk ångest hela dagen, men höll mig från att äta mest för jag inte ville hetsäta hela dagen lång. Förra veckan klarade jag SJU dagar utan att hetsäta. Bara för jag sprang det sista loppet i Tjejklassikern och inte ville sabba uppladdningen med att hetsäta och jäsa...
Nu är det högre frekvens på hetsätningsattacker. Plånboken lider, själen lider och jag lider. Jag skriker efter hjälp. Men jag får ingen hjälp. Trots att jag hela tiden påpekar att jag vill inte ha någons hjälp, jag vill ha verktygen för att kunna återta kontrollen över min hjärna. Psykvården bara rycker på axlarna känns det som. Jag känner mig så värdelös. Inte värd att få hjälp.
Varför anamia?
Ana = anorexi. Det har jag dagarna efter jag hetsätit eftersom jag inte spyr. Då slutar jag äta. Maxgränsen är 1000 kcal. Enbart protein. Och så tränar jag på det. Men den senaste veckan har jag börjat fasta.
Mia står för bulimia.
En sak till kom jag på. Det finns inte nåt som heter DAGAR i min värld. Det finns bara timmar. Fasta i 24 timmar. Inte en dag. 24 timmar. Tränar jag så tar jag en proteinbar efteråt. Bara för att försöka vara "snäll" mot min kropp men inte på bekostnaden av psyket. Hetsäter jag t.ex kl 22 en kväll och hetsäter igen nästa kväll kl 20. Det är då inom 24 timmars ramen. Då behöver jag inte svälta så länge, då kompenserar jag med enbart protein. Men hetsäter jag uppåt 48-72 timmar, ja, då blir det fasta och sen kompensationsätande.
Tror jag har fått sagt allt just nu.
Kampen fortsätter...
Publicerad 2012-10-06 23:03:00 i Allmänt, anorexi, bulimi, historia, psykvården, ÄS,
Skapade den här bloggen mest för min egna skull. Hur jag mår egentligen vet jag inte. Jag vet inte vad som är fel.
Jag är en 24 årig tjej som bor på västkusten. Har ett aktivt liv (på gott och ont). Pluggar på högskolenivå.
Under sommaren utvecklade jag ätstörningar på riktigt.
I hela mitt liv har jag alltid varit kräsen. Jag slutade äta tillräckligt när jag fyllde tvåsiffrigt skulle jag gissa. Har inte lagt sånt på minnet. Tränade gymnastik sen jag började gå (jag hoppade i sofforna och sängarna och var hyperaktiv, mina föräldrar lät mig därför börja gymnastiken för att bli av med energin). Jag tränade truppgymnastik tills jag var runt 13 år gammal, Slutade på grund av en skada.
De två senare åren av gymnastiken har det blivit så att jag åkt till och från skolan lokaltrafiken och det innebar även att jag började äta mindre genom att hoppa över middagar, jag åkte ofta antingen till stallet eller till träningarna direkt efter skolan. Jag drack bara ett glas Oboy innan jag stack till skolan. Ingen frukost. Och när jag åkte hem efter träningarna eller stallet så åt jag bara det jag kände för. Det kunde vara mackor. Eller så kokade jag makaroner. Om det fanns mat hemma kvar och jag tyckte om den så åt jag en sen middag. Jag var sällan hemma.
Jag minns att jag blev viktfixerad i tidig ålder, jag minns hur jag kunde fråga mina kompisar hur mycket de vägde. Jag vägde alltid mindre och ville väga lika mycket som dem. Detta började i lågstadiet.
Det slutade med att jag ljög och la till 1-2 kilo. Varför jag ville väga mer vet jag inte idag. Och minns inte heller varför. Jag är född med en vinnarskalle och jag ville aldrig vara sämre.
Jag vägde ganska lite. Flyttade hemifrån som 17 åring och började leva som jag gjorde. Åt abnorma mängder mat, men gick också ridsportgymnasiet där vi var i stallet nästan hela dagarna. Andra året hade jag en egen häst, tredje året hade jag två hästar under halva läsåret.
Skaffade mig en sjukt dålig karaktär, åt skräpmat, framför allt pizza ca 2-3 gånger i veckan (bodde granne med en pizzeria). Gick inte upp i vikt eftersom jag ibland hoppade över frukost. Eller så åt jag inte tillräckligt. Eller så var jag jämt ute i stallet så jag var aldrig hemma. Jag vet inte riktigt där. Allra värst blev det när den ena hästen togs bort. Då började jag skära mig på nytt (första gången var när jag var nästan 15, minns att jag hade bandagerat armen och sov med långtröja. Dagen efter var min födelsedag och jag skämdes så när mamma och syskonen kom in och grattade mig.)
Sen efter gymnasiet flyttade jag ihop med en kille som inte var snäll mot mig. Under de här åren gick jag upp 13-14 kg. Blev fet. Mådde dåligt. Kläderna blev små och jag fick köpa nya kläder. Mycket berodde på inaktivitet och depression. Bröt ihop, hamnade på akuten flera gånger.
Sökte tröst hos en annan kille. Slutade med att vi blev tillsammans. Vi hade ett bra förhållande i några år. Det tog slut för vi var mer som vänner mot slutet. Men under den tiden tillsammans blev jag beroende av honom. Jag sökte alltid tröst hos honom. Matmässigt bestämde jag mig för att sluta upp med att vara tjock. Började äta LCHF och tappade 14 kg.
Mina ÄS tog nog fart först efter att vi gjort slut. Jag svalte för jag inte mådde så bra, jag var ensam och ledsen, det var problem med boendet och hunden som blev attackerad. Åt nästan ingenting på två veckor och tappade 2 kg till. La ner all träning då också för att inte förstöra mig själv. Kom igång med träningen på nytt, började äta igen. Men här visste jag inte att jag började överäta. Jag överåt på LCHF produkter för jag var sugen. Jag gick upp ca 8 kg, mest över julen där hetsen började.
I våras började jag räkna kalorier och återtog kontrollen över matintag och träningsvolym. Ökade träningsvolymen, men mest av den anledningen att jag genomfört en tjejklassiker i år. Trivdes med all träning, tappade vikten i lagom takt, som planerat. Men... En dag i veckan släppte jag på kontrollen. För varje vecka som gick blev det värre och värre.
I somras blev en kompis arg på mig. För jag pratade bara om kalorier. Hon blev galen. Det var första riktiga varningstecknet.
Jag blev i samma veva deprimerad och utvecklade viktfobi. Bestämde mig för att sluta deffa (jag bantade aldrig, jag deffade med syftet att få bort fettmassa). I ett desperat försök att hålla vikten började kompensationsbeteendet komma fram. Jag åt alltmindre dagen efter en ätardag och kunde köra dubbla pass. Ångesten fanns där. Jämt. Även om jag njöt av att få äta. (Idag är jag knappt kräsen, älskar att äta!).
Lyckades som bäst hålla NIO dagar utan att hetsäta sedan i mitten av somras, där jag bestämde mig för att sluta räkna kalorier och ta bort mina planerade ätardagar.
Hur är läget idag?
Tja... Jag sökte vård i början av augusti hos PIVA. Sen dröjde det innan jag fick en tid. I början av september fick jag en tid efter x antal samtal. Träffade då en läkare och vi kom fram till att jag led av bulimia nervosa utan självrensning eftersom jag inte spyr eller tar laxeringsmedel.
Läkaren skulle skriva ut två recept. Jag fick bara ett recept. Den helgen var bara början på det värsta. Jag fick inte ut rätt tabletter (enbart ångesttabletter som ökade min aptit) och jag hade värsta matorgien den helgen. Jag hade ringt till psykmottagningen och bett om att få receptet i två dagar. (jag var hos läkaren onsdagen, ringde torsdagen och fredagen) och hade världens ångest. Han ringde upp mig på måndagen och fixade receptet och beklagade sig för misstaget (tack för det!!!) och skulle ringa mig dagen därpå för han hade en väntande patient.
Dagen gick. Tisdagen kom och gick. Onsdagen kom och även den dagen gick. Hela veckan gick. Inget samtal. Jag gör x antal försök att få tag i läkaren. Utan resultat.
Utvecklar då självskadebeteendet på nytt ("skärfri" i 1,5 år).
Fortfarande har jag inte hört av den där jävla läkaren. Men jag har ÄNTLIGEN fått en tid hos en sjuksköterska. EN SJUKSKÖTERSKA!!! Senast jag var i psykvårdens händer fastnade jag hos en sjuksköterska. Kom aldrig någonvart med mitt mående. Det har legat och lurat länge.
Antideppens verkan då? Fluoxetin som ska funka mot bulimi. Jag har inte hört nåt om att jag ska äta 60 mg som är dosen till bulimiker. Jag äter 40 mg just nu. Och jag är fortfarande labil. Får sjuka ångestattacker och jag gråter eller skrattar på en och samma dag. Undrar vad det är med mig egentligen?
Ja. Det var om min relation till mat och lite andra delar av mitt liv fram tills idag.
