Kampen mot bulimi

Livet som ätstörd. Med lite tillbehör.

Gått runt i en tjock dimma

Publicerad 2012-10-16 22:08:00 i Allmänt, bulimi, psykvården,

Det blev ingen skola för mig, somnade kl ett och vaknade kl tre, tog ut hundarna och sen ville jag hetsäta.
Men tiden passade inte så jag fick vänta tills ikväll. Blev två omgångar. Minns inte ens varför jag stack för att handla. Är nog för jag var trött och uppgiven helt enkelt. Det var nog inte nödvändigt men ändå nåt tvunget. 
 
Nu ska jag sätta på en film och somna till den. 
Och aldrig mer ta ångestdämpande. Det sabbar ju min skolgång för fan. Tenta om 2 veckor. Jag måste ju börja plugga men det går ju inte att lära sig ett skit när det är så här.
 
Imorgon satsar jag på en hetsätarfri dag. Är ju bortbjuden på middag, jag både längtar till och fasar inför den. Jag är livrädd att hon ska lägga upp en jätteportion och säga "Här har du en normal portion mat". Jag kommer ju inte tro henne. Jag är livrädd att hon ska woka grönsakerna och kycklingen i mycket olja. Men imorgon tänker jag rusta upp mig för en mindre strid. 
 
Jag är trött på att jag hela tiden tänker på mat. Jag har fått en dille på kebabpizza med strips. Det blir nog det när jag ska hetsäta nästa gång. 
 
Var i färd att leta efter en liten anteckningsblock på Maxi, för att ha den som stöd. Men jag hittade inte ett litet nog. Så får försöka ta mig till stan och se om jag hittar nåt där. Den ska passa i fickan är tanken. 
 
Jag orkar inte kräkas varje dag. Inte okej heller... Måste fixa det här på nåt vis. Visa att jag har viljan men inte verktyg och redskap för att bli frisk än.
 
Jag fick inte tag på sjuksköterskan på VPM idag, inte ringde hon upp heller. Så då är det bara att vänta tills imorgon. 
 
Nu ska jag somna lite. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Den här bloggen handlar i stort sett om bulimi och övrig problematik kring ätstörningen och ångest. Hur det fungerar i vardagen. Jag är student och har en hund samt ett brinnande intresse för träning. Hur ska jag orka med allt? Meningen med den här bloggen är att visa sjukdomens sanna sida men också hur jag kämpar för att bli frisk. Det finns bloggar där det mest handlar om tillfrisknande och tanken är att det ska vara feelgood-känsla i hela bloggen eller bloggar som visar den mörka sidan av ÄS men bloggerskan har inte varit i stånd att söka hjälp eller inte fått hjälp än. Jag ville kombinera bägge för att ge ökad förståelse i hur tankarna kan dåna som en stormvind i huvudet på en och man bara önskar att det var en ljummen bris. Jag tampas just nu med vården, har inte fått hjälp än och håller på med självhjälp just nu.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela