Kampen mot bulimi

Livet som ätstörd. Med lite tillbehör.

En kram till mig själv

Publicerad 2012-10-18 23:42:00 i Allmänt, bulimi, tankar,

Stannade till på en parkbänk på kullen när jag var ute. Satt och storgrät. Var så himla ledsen över allt möjligt.
 
Så trött på skiten. Så trött på livet. 
 
Ändå tacksam för det finns folk runtomkring mig. 
 
Fixat backup till hunden. Tror jag får vara beredd på att lägga in mig snart. Känns som jag närmar mig mitt sammanbrott jävligt fort. 
 
7Eleven har öppet. Jag funderar på att gå dit och köpa nåt. Men är det värt det? Dyrt där ju. Tror jag får städa upp här och sen lägga mig istället. 
 
Hade också första paniksångestattack på över ett år nu.
 
Hoppas på att kunna fasta imorgon. Kommer säkert misslyckas bara för att... Hetsäter jag EN gång så är jag nöjd. Hetsäter jag TVÅ gånger tar jag mig till sjukhuset och lägger in mig tror jag. Orkar inte spy. "Har mat" upp i halsen just nu också. Vidrigt. Äckligt. 
 
Slut på babbel.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Den här bloggen handlar i stort sett om bulimi och övrig problematik kring ätstörningen och ångest. Hur det fungerar i vardagen. Jag är student och har en hund samt ett brinnande intresse för träning. Hur ska jag orka med allt? Meningen med den här bloggen är att visa sjukdomens sanna sida men också hur jag kämpar för att bli frisk. Det finns bloggar där det mest handlar om tillfrisknande och tanken är att det ska vara feelgood-känsla i hela bloggen eller bloggar som visar den mörka sidan av ÄS men bloggerskan har inte varit i stånd att söka hjälp eller inte fått hjälp än. Jag ville kombinera bägge för att ge ökad förståelse i hur tankarna kan dåna som en stormvind i huvudet på en och man bara önskar att det var en ljummen bris. Jag tampas just nu med vården, har inte fått hjälp än och håller på med självhjälp just nu.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela