Kampen mot bulimi

Livet som ätstörd. Med lite tillbehör.

Vågar man...?

Publicerad 2012-10-19 16:17:00 i Allmänt, anorexi, bulimi, feelgood,

Tanken om att jag ser fet, ful och äcklig ut imorse har lett till att jag chansat och valt att gå utan mat alls... 
 
Klockan är över fem. Jag ska snart ut med hunden på promenad.
 
Och jag har ätit... taaadaaa... INGET! INGET idag. Mer än mina tabletter som jag höll på att glömma bort. 
 
Jag är hungrig just nu. Men vet inte om jag vågar äta. Var iväg och köpte hundmat och kände att jag inte behövde stanna på vägen hem för att handla lite skit. Så nu har jag gått på fasta hela dagen och känner oro över att om jag äter så blir det inte en hetsätarfri dag idag. 
 
Min kompis berättade vad hon hetsåt igår kväll. Jag blev inte ens triggad, inte sugen. Ringmunkar. Nja, jag är nöjd. Choklad? Nja... Nä. Salta chips, där ryckte det lite i salivkörteln men känner att jag står ut utan dem. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Den här bloggen handlar i stort sett om bulimi och övrig problematik kring ätstörningen och ångest. Hur det fungerar i vardagen. Jag är student och har en hund samt ett brinnande intresse för träning. Hur ska jag orka med allt? Meningen med den här bloggen är att visa sjukdomens sanna sida men också hur jag kämpar för att bli frisk. Det finns bloggar där det mest handlar om tillfrisknande och tanken är att det ska vara feelgood-känsla i hela bloggen eller bloggar som visar den mörka sidan av ÄS men bloggerskan har inte varit i stånd att söka hjälp eller inte fått hjälp än. Jag ville kombinera bägge för att ge ökad förståelse i hur tankarna kan dåna som en stormvind i huvudet på en och man bara önskar att det var en ljummen bris. Jag tampas just nu med vården, har inte fått hjälp än och håller på med självhjälp just nu.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela