Kampen mot bulimi

Livet som ätstörd. Med lite tillbehör.

Idag hände det...

Publicerad 2012-10-09 22:03:44 i Allmänt, bulimi, psykvården,

Jag spydde. På riktigt. Hetsåt och kände mig dåsig och illamående. Drack lite mer. Gick och testade. Den här gången gick det. Trodde inte det men det kom plötsligt. Har haft värre hetsätningsomgångar så jag är ganska nöjd med att inte ha hetsätit SÅ mycket ikväll. Skar mig i armen efter allt. Det är visst den nya ordningen. Så att jag känner att jag kan koppla av ordentligt i soffan efteråt. 
 
Har inte haft så mycket ångest som idag. Skulle sprungit ikväll men jag klarade inte av det, tryckte så jävla mycket i bröstet att jag bara promenerade. Hade bara ätit ett par ägg idag och kände mig helt koko. Fick promenera lugnt ikväll med  hunden för att inte bli så yr. På vägen så passade jag på att handla lite. 
 
Blev bara så trött och irriterad, humöret svängde. Jag cyklade genom stan för att handla hem hundmat (finns inte nån annan butik som har just det fodret) och kände alla möjliga lukter. Friterat, bakelser och alla söta dofter. Höll på att upplösas av ångesten men trampade på. Jag skulle skjuta upp det så länge jag orkade, men äta ikväll. 
 
Jag klarade av totalt... 59 timmar utan att hetsäta. Vilket innebär nästan 2,5 dygn. Jag känner mig nöjd! 
Nu ska jag försöka peppa inför morgondagen. Träffa sjuksköterska. Jag är bara rädd att det ska gå skitdåligt så jag hetsäter en omgång till. Men jag får försöka hålla mig i kragen och försöka vara optimistisk. Bara det att det är svårt när det gäller den här sketna psykvården... 
 
Nästa mål är att försöka orka stå ut tills tidigast fredag. Om jag nu träffar den där läkaren så kanske jag behöver kunna trösta mig lite efteråt. Mest för jag känner så mycket förakt. Noll tillit till den där manslyngeln. Känslan av att behöva slösa min tid på någon som inte ens ansträngt sig för att ringa trots flera tillsägelser (han har inte ens försökt kontakta mig, det står inget i journalen heller att han försökt. Däremot stod det att sjuksköterskan försökt kontakta mig i torsdags och igår vilket hon också gjorde.) 
 
Nåja. Nu är jag pömsig. Och trött. Kanske kan sova inatt. För jag lättade på trycket idag? 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Den här bloggen handlar i stort sett om bulimi och övrig problematik kring ätstörningen och ångest. Hur det fungerar i vardagen. Jag är student och har en hund samt ett brinnande intresse för träning. Hur ska jag orka med allt? Meningen med den här bloggen är att visa sjukdomens sanna sida men också hur jag kämpar för att bli frisk. Det finns bloggar där det mest handlar om tillfrisknande och tanken är att det ska vara feelgood-känsla i hela bloggen eller bloggar som visar den mörka sidan av ÄS men bloggerskan har inte varit i stånd att söka hjälp eller inte fått hjälp än. Jag ville kombinera bägge för att ge ökad förståelse i hur tankarna kan dåna som en stormvind i huvudet på en och man bara önskar att det var en ljummen bris. Jag tampas just nu med vården, har inte fått hjälp än och håller på med självhjälp just nu.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela