Idag ler jag
Dagen idag har blivit bra. I morse var jag lite halvdan. Men sen har det bara gått framåt. Matmässigt egentligen åt helvete men jag är nöjd med dagens intag. Ingen ångest alls.
Löpträningen ikväll gick överträffande bra och jag valde att bryta istället för att springa det sista varvet. Ville inte släppa den känslan som var bra. Och vågade mig på att prata med ett par nya.
Löpträningen ikväll gick överträffande bra och jag valde att bryta istället för att springa det sista varvet. Ville inte släppa den känslan som var bra. Och vågade mig på att prata med ett par nya.
Hem, ta ut vovven på långrunda. Njöt av kylan och stjärnhimlen och mådde bara så himla bra. Inte en enda tanke på mat. Eller ångest. Bara andas. Bara vara.
Och jag har under den här härliga dagen fått höra hur fantastisk jag är, att jag verkligen är stark som kämpar mot den här patetiska psykvården. Att jag kämpar trots att jag är sjuk och blir sämre säger mycket om mig som person. Nästan så jag känner stolthet. Bara nästan.
En nära vän påminde mig om allt jag gjort hittills och sa att jag kommer klara av det den här gången. Jag har ett förflutet som sänker mig men jag har lyckats resa mig själv. Även om självförtroendet och självkänslan aldrig varit bra på ett ärligt sätt. Det är vad jag kommer jobba med idag. Acceptera mig själv och vara nöjd med mig. Som person.
Nu ska jag lägga mig och somna med ett leende på läpparna. Jag ska rida på den här vågen så länge jag kan. Man vet aldrig när det vänder. Det finns hopp. Det finns något friskt inom mig trots allt.
God natt
