Äntligen!
Min sjuksköterska ringde, precis som avtalat. (och här fortsätter min obefintliga tillit till psykvården stiga)
Jag har fått en läkartid på ätstörningsenheten den 9 november! 23 dagar förvisso. Många dagar att hetsäta och kräkas på. Och svälta. Men nu är stenen i rullning. Det var en stor och tung jävel att sätta i rullning. Men jag lyckades!
Fastän jag sitter och äter dagens andra mål som består av kvarg och hallon sitter jag och skakar. Jag känner inte riktigt behov av att hetsäta just nu. Det är kallt i lägenheten men jag fryser inte. Jag bara... skakar? Kan vara ångesten. Men den är i sådana fall inte identifierbar just nu. Kanske att jag åt kvargen. Och inte såg till att jag fastade helt. Men jag hade ju inte planerat ett skit idag, så jag kan inte längre se intaget av kvargen som ett misslyckande. Jag sa ju inte heller att jag skulle fasta. Därmed basta.
Föreläsningen idag kändes bra, för första gången på länge. För första gången satt jag inte och funderade på vad jag skulle hetsäta. Inte heller vad jag skulle äta. Eller okej, jag funderade på om jag skulle äta lite kvarg när jag kommit hem eller om jag skulle vänta tills middagen ikväll hos kompisen. Men bestämde mig för att minska på risken för hetsätning, vilket betyder att jag ska försöka äta. Idag vill jag inte spendera en enda krona. Sen lämnade jag saken och fokuserade på lektionen.
Nu ska jag ta ut mig själv och min härliga vovve på en skön promenad innan jag beger mig till middagen.
