När man inte riktigt vet...
... vad det är man egentligen känner. Det pendlar upp och ner hela tiden. Varje stund som kommer är lika med ett blankt blad i mitt liv. Jag köpte godis för tentaplugg brukar vara kopplad till godissnaskande, det här är något alla studenter känner till.
Sagt och gjort. Satt och snaskade på godis. Och nu när jag pluggar och går igenom gamla tentor känner jag ångesten torna upp. Pluggångest, tentaångest.
Jag kom hem och var så nöjd med att jag gjort bra saker idag. Ätit bra och inte slarvat så mycket. Men nu orkar jag inte bry mig längre. Jag har skakat till och från helt utan anledning men nu är det en stor knut i bröstet, jag får nästan kippa efter andan. Tanken på att jag behöver laga middag gör mig ångestfylld, hur ska jag hinna? Det är så mycket känslor som jag inte ens kan ta till mig och hantera dem. Jag blir bara stressad av blotta tanken att jag har lite saker att göra hemma som jag känner jag måste fast jag vet att jag inte måste.
Nu vill jag ha kakor. På med masken med andra ord...
