Kampen mot bulimi

Jag blev irriterad på två saker som triggade igång mig. 

 

Men den tredje saken fick bägaren att rinna över. Och det ledde till att bägaren inte slutade fyllas på. 

 

1. Jag fick en kallelse till psykvården, hos en läkare. Vad är då att vara arg på? DEN DÄR JÄVLA LÄKAREN SOM IGNORERADE MIG!!! Ja. Precis. Exakt. JUST HONOM ska jag träffa. Jag har sån lust att kräkas kaskader av galla på honom, gärna av färgnyansen åt gulgrön-hållet. Jag har aldrig någonsin mått så dåligt som på grund av honom. Alla samtal jag ringt. Inte ett jävla ord från honom. Krävde ju då en ny läkare. Jag trodde jag fick en ny läkare. Men så kom den där jävla kallelsen. Det blir ett surt samtal till dem imorgon. 

 

2. En tjock brud lägger upp en bild på sig själv på facebook. Hon är tjock. På riktigt. I en osmickrande vinkel där magen buktar ut som om hon var gravid (självklart är allt det där bara fett). Första kommentaren var: Vad fin du är! Också den enda.

Det rycker i fingrarna, jag vill inte ens se några kommentarer överhuvudtaget egentligen men känner nästan för att säga något elakt. Visst, hon är söt i ansiktet. Men hennes tjocka kropp och den där komplimangen gjorde mig bara uppgiven. "Jaha, varför försöker jag ens vara smal?" 

(Jag vet att jag inte är frisk här...) 

 

3. Jag blev påmind om att kolla upp när jag hade mina nästa tentor. Det är ju redan om 3 veckor. ÅNGEST. Och jag som tvingas lägga energi på att slåss för att få den här jävla vården samtidigt som jag ruinerar min ekonomi med alla dessa jävla hetsätningar. Jag kommer fan inte fixa tentorna, det känns som att jag bara suttit i en jävla dimma där min hjärna till 96% av tiden tillägnat nåt jag innerligt egentligen hatar men också älskar: MAT. 

Jag måste klara tentor, jag klarar inte av att ha flera omtentor efter mig, jag skulle gå och begå seppuku så jag kunde åtminstone behålla den där jävla hedern. Om jag nu har någon heder i kroppen kvar. 

 

Och det som bara fortsatte, var redan nämnt i punkt 3 - hetssuget som satte in och sen blev det en ond cirkel igen - ekonomin. Och jag kommer behöva handla imorgon. Hundmat. Och jag behöver få hem lite mer bär så jag får i mig det jag ska ha. Det innebär även... Ja det kan ju ni lista ut. 


FAN! 

 

Nu ska jag förbereda mig för en sömnlös natt, eller, nästan sömnlös. Jag har ångesten just nu men vägrar tillåta mig vara så äcklig och vomera när jag varit duktig hela jävla dagen. Tränat så jag väntar på att träningsvärken ska ringa in sig via porttelefonen (den lär får vänta tills någon ska gå ut/in, eftersom jag inte kommer höra den ringa och släppa in skiten.) Ätit duktigt. 1000 kcal max. Promenerat. IDAG ska jag inte faila. Imorgon bitti är det 48 timmar sen jag hetsåt sist. TVÅ dygn. Jävligt bra ändå. Hade jag räknat dagar, då hade jag bara haft EN hetsfri dag. Så jag siktar på att leva lite i förnekelse. Lika bra jag brakar ihop imorgon när jag ändå måste handla. Då får sjuksköterskan se hur jag mår på onsdag. Varför inte göra allt värre när man ändå gör nåt dåligt? (Dvs, satsar på att skrika ännu högre efter hjälp) Har även tankar på att hoppa från en jävla bro. 

 

 

Nu ska jag tagga ner, gå ut med vovve. Sen kanske jag får ta den där jävla ångesttabletten och se om den funkar. Senast jag tog den slutade det med att jag hetsåt. Så jag är rädd. Liksom... Antingen kanske somnar jag på skiten. Eller så får jag väl se ännu värre ut imorgon efter all den här sömnbristen.

 

Känner att jag babblar. Men känner också så himla mycket just nu. Men här väljer jag att klippa. Skönt att skriva av sig lite. Låtsas som om hela världen läser min blogg fast jag inte ens gett ut lösenordet till någon. Än. Tack för du lyssnade!