Hemma igen...
Har promenerat med hunden, diskat och tagit en liten dos Theralen mot ångesten och det ska också funka sömngivande tror jag.
Jag känner fortfarande ett enormt behov av att hetsäta och spy. Bredvid mig ligger en 100 g chokladkaka med nötter. Men jag rör den inte. Inte mer för idag. Det räcker. Jag har fått nog för idag.
Åkte dit, fick träffa två manliga sköterskor och de pratade med mig. De ville nog lägga in men jag sa att jag inte ville det om inte jag kunde ta med mig min hund. Hunden är ett av mina få glädjeämnen, jag har förlorat flera nu på grund av bulimin. Träningen är inte lika rolig, den ger mig ångest eftersom jag inte kan återhämta mig sen och jag vill inte bryta ner kroppen mer än nödvändigt.
Läkaren ställde sen lite märkliga frågor. Men jag fick reda på att remissen är skickad. Öppenvården vet att jag mår skit. Jag bad dem skynda på så jag inte behövde gå och vänta så länge. Precis strax innan jag åkte så fick jag ett sms av min läkare på VPM. Jag måste ge henne en cred, för hon var så snabb med att höra av sig. Nu kände jag lite mer förtroende gentemot henne. Känner också att jag blir tagen på allvar nu.
De märkliga frågorna jag fick var nog bara för att vara noga, det kändes bra. Jag var på psykakuten ikväll mest för att skynda på processen. Att visa att jag verkligen mår dåligt och att jag inte orkar länge till. Det känns som jag springer rakt mot en betongvägg. Förr eller senare är väggen närmare än jag trodde. Den gränsen vill jag inte nå.
Imorgon ska jag ringa VPM och prata med dem. Blir många samtal hit och dit. Mycket ångest. Mycket kamp.
Jag är tacksam för två saker idag. Pappa har redan beställt boken! Och för en kompis skjutsade mig och sedan hämtade mig på PIVA. Jag är så sjukt tacksam!
Nu ska jag lägga mig och koppla av. Och hoppas på att få sova lite inatt.
PS. Herregud vad jag saknar mat. Vanlig mat. Kyckling, ris med currysås t.ex. DS
