Kampen mot bulimi

Livet som ätstörd. Med lite tillbehör.

Nytt lågvattenmärke

Publicerad 2012-10-06 23:15:00 i Allmänt, anorexi, bulimi, ÄS,

Det var det som drev fram mig till att skapa den här bloggen. Jag kan inte erkänna för någon. Inte ens min närmaste vän som vet ALLT om mig dittills. Tills för någon timme sen visste hon allt om mig. Hon har själv haft ÄS. Men jag kan ändå inte erkänna för henne. 
 
Jag trodde jag nått botten när jag började skära mig. Jag har ju emetofobi och därför kräks jag inte efter att jag hetsätit. Men... Idag. Lyckades jag få upp lite. Inte kräktes, inte så jag hulkade. Använde inte fingrarna. Använde mina magmuskler till att pressa upp det. Jag gjorde inte det direkt efter jag hetsåt så jag fick inte upp så mycket alls, det mesta hade hunnit sjunka ihop liksom. Men det funkade. 

Men emetofobin då? Eftersom jag inte hulkade kändes det inte så farligt alls... Och visst fick jag ångest av att kräkas. Den ångesten bedövade jag med att skära mig. Nu är jag lugn och trött. Haft sjuk ångest hela dagen, men höll mig från att äta mest för jag inte ville hetsäta hela dagen lång. Förra veckan klarade jag SJU dagar utan att hetsäta. Bara för jag sprang det sista loppet i Tjejklassikern och inte ville sabba uppladdningen med att hetsäta och jäsa... 
 
Nu är det högre frekvens på hetsätningsattacker. Plånboken lider, själen lider och jag lider. Jag skriker efter hjälp. Men jag får ingen hjälp. Trots att jag hela tiden påpekar att jag vill inte ha någons hjälp, jag vill ha verktygen för att kunna återta kontrollen över min hjärna. Psykvården bara rycker på axlarna känns det som. Jag känner mig så värdelös. Inte värd att få hjälp. 
 
Varför anamia? 
Ana = anorexi. Det har jag dagarna efter jag hetsätit eftersom jag inte spyr. Då slutar jag äta. Maxgränsen är 1000 kcal. Enbart protein. Och så tränar jag på det. Men den senaste veckan har jag börjat fasta. 
Mia står för bulimia. 
 
En sak till kom jag på. Det finns inte nåt som heter DAGAR i min värld. Det finns bara timmar. Fasta i 24 timmar. Inte en dag. 24 timmar. Tränar jag så tar jag en proteinbar efteråt. Bara för att försöka vara "snäll" mot min kropp men inte på bekostnaden av psyket. Hetsäter jag t.ex kl 22 en kväll och hetsäter igen nästa kväll kl 20. Det är då inom 24 timmars ramen. Då behöver jag inte svälta så länge, då kompenserar jag med enbart protein. Men hetsäter jag uppåt 48-72 timmar, ja, då blir det fasta och sen kompensationsätande.
 
Tror jag har fått sagt allt just nu. 

Kampen fortsätter... 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Den här bloggen handlar i stort sett om bulimi och övrig problematik kring ätstörningen och ångest. Hur det fungerar i vardagen. Jag är student och har en hund samt ett brinnande intresse för träning. Hur ska jag orka med allt? Meningen med den här bloggen är att visa sjukdomens sanna sida men också hur jag kämpar för att bli frisk. Det finns bloggar där det mest handlar om tillfrisknande och tanken är att det ska vara feelgood-känsla i hela bloggen eller bloggar som visar den mörka sidan av ÄS men bloggerskan har inte varit i stånd att söka hjälp eller inte fått hjälp än. Jag ville kombinera bägge för att ge ökad förståelse i hur tankarna kan dåna som en stormvind i huvudet på en och man bara önskar att det var en ljummen bris. Jag tampas just nu med vården, har inte fått hjälp än och håller på med självhjälp just nu.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela