Kampen mot bulimi

Livet som ätstörd. Med lite tillbehör.

Sanningen i vitögat

Publicerad 2012-10-29 09:07:00 i Allmänt, bulimi, tankar, vägen till frisk,

Vaknade idag. Lite svullen om magen. Ja jag är en slav och ägs av en bit glas så jag var givetvis tvungen att ställa mig framför fanskapet och granska mig själv. Jag är svullen om magen men det tror jag beror på att jag åt middag klockan halv elva elva tiden igår kväll. Men det kunde jag bortse från eftersom det inte är nåt dåligt. 
Och jag konstaterade att jag INTE längre är svullen av allt vätska. NU förstår jag verkligen varför bulimiker har så svårt för att sluta spy. Dels på grund av ångesten men också ångesten som uppkommer när man låter bli att spy och man sväller upp direkt. Hej vattenballong, typ... Inte så jättesexigt. 
Så fort man låter bli att spy och börjar äta så känner man sig som en vandrande valk och då får man ju panik, det sista man vill är ju att gå och bli tjock. 
 
Hur kan jag vara så säker på att det är vätska? Om du står och slår dig själv lite lätt på magen där du anser är fett. När det dallrar och det liksom blir som vågor, då är det vätska. Fett är mer kompakt och dallrar inte. (Jämför vatten och olja)
Har man spytt dagen innan och inte hunnit lägga på sig vätska så dallrar det inte lika mycket, det liksom är lite "fast", då är det fettet du ser. Och alla vi behöver fett på kroppen! Speciellt vi kvinnor. Underhudsfett behöver vi, överflödigt fett är inte alls nödvändigt och det kan vi ju undvika.
 
Ska ta en resorb nu och hoppas på att jag inte drabbas av huvudvärk för jag är uttorkad. Det gör ju att jag tappar lusten och kontrollen. Även om jag simmar runt i sjuka tankar finns det ju en del av mig som fortfarande är frisk och jag försöker agera efter de friska tankarna så gott jag kan.
 
OCH IDAG ÄR DET MÅNDAG!!! Hoppas hoppas hoppas hoppas boken kommer fram till mig! 
Kom till mamsen nu!!!
 
Sista chansen att plugga till tentan imorgon. Känn ingen press alls............

Kommentarer

Postat av: Anonym

Publicerad 2014-07-05 07:52:57

Hej! Har läst igenom varenda sida, kunde inte sluta läsa.. Känner igen mig i allt du skriver. Precis allt. De va som om att jag va för trött för o skriva och du bara såg igenom mig och fattade pennan åt mig och skrev. Jag känner med dig, i varje ord du skriver, i varje minut som du kämpar. Fortsätt att sträva efter en icke hetsätat dag. Kämpa ifrån ett liv utan att behöva tänka på vad du äter hur mycket du äter utan att känna någon som helst ångest. Älska dig själv, varje bit av dig själv. De här är din kropp och dig själv du kommer leva med så länge du lever. Du är vacker precis som du är, ingen kan älska dig om du inte älskar dig själv. Du kommer aldrig tillåta de, att någon får se vem du är, förens du börjat känna dig själv. Varje jävla dag har jag sagt till mig själv att kag ska sluta. Men jag är så rädd för att bli svullen. Jag är jätte svullen i ansiktet och de pulserar i varje kropps del så fort jag äter. Jag vill intw visa mig så fort jag ätit, men endå är jag smal alla säger att jag är för smal, men jag känner de., i ansiktet, halsen.. En svullnad.. Efter ddina inlägg bestämde jag mig. Jag åt två mackor med majonnäs o skinka på igår, samt te med mjölk, tanken va att spy, men efter jag läst va du skrivit så beslöt jag mig för att hålla inne de. Lättast att inte ha så mycket ångest va att få o lägga mig och de gjorde jag. Så nu sitter jag här. Precis ätit en halv deciliter linfrö och druckit kaffe i hopp om attjagska kunna skita... Fy fan va jag tycker detta e jobbigt... Fortsätt kämpa!!!!!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Den här bloggen handlar i stort sett om bulimi och övrig problematik kring ätstörningen och ångest. Hur det fungerar i vardagen. Jag är student och har en hund samt ett brinnande intresse för träning. Hur ska jag orka med allt? Meningen med den här bloggen är att visa sjukdomens sanna sida men också hur jag kämpar för att bli frisk. Det finns bloggar där det mest handlar om tillfrisknande och tanken är att det ska vara feelgood-känsla i hela bloggen eller bloggar som visar den mörka sidan av ÄS men bloggerskan har inte varit i stånd att söka hjälp eller inte fått hjälp än. Jag ville kombinera bägge för att ge ökad förståelse i hur tankarna kan dåna som en stormvind i huvudet på en och man bara önskar att det var en ljummen bris. Jag tampas just nu med vården, har inte fått hjälp än och håller på med självhjälp just nu.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela