Kampen mot bulimi

Mitt i tentan fick jag en ångestattack... Men slutförde tentan ändå, lämnade inte en fråga obesvarad.

 

Två dagar, 7,5 hp kurs. Det är vad jag hunnit med de senaste dagarna. Råplugg. Nu kan jag släppa pressen.

 

Sitter och hetsäter just nu eftersom jag kände sån ångest under tentan. Nu är det bara att vänta på att tiden ska utvisa hur det gått. Känns som jag blir påkörd av en ångvält just nu... :( 

Alla borde få komplimanger VARJE dag!

 

Jag får en massa bekräftelse och komplimanger av min hund som kommer och vill kela, leka eller bara ha min uppmärksamhet. Han tycker om mig och han vill att jag ska bekräfta honom. Villkorslös kärlek är bland det finaste man kan få. 

 

Jag har fått höra att jag är skitsnygg, jag har fått höra fina ord om mig själv andra dagar. Men likt förbannat går det inte in helt riktigt. Jag minns komplimangerna, jag minns orden och jag tackar alltid för alla komplimanger jag får. Förr kunde jag säga "Nej, usch jag är ju ful" eller "Nej kolla min näsa är ju sned!" etc. men idag sväljer jag de orden och tar till mig komplimangerna. Jag önskar att jag en dag kunde se mig själv i spegeln med samma ögon som de andra. Mina ögon tjänar mig inte ett dugg. 

 

Men jag har en vision om att kunna tycka om det jag ser på spegeln.

Kom ut med hunden när det inte regnade förjävligt vilket det gör nu. Blev en snabb runda för oss, ingen av oss ville vara ute i äckelvädret. 

 

Sen väl hemma så körde jag igång och moffade i mig. Det var flera bra rabatter så jag kunde inte låta bli att köpa lite av varje så nu finns det skräp hemma att moffa i sig om man vill eftersom jag inte åt upp allt. 

Sen så såg jag till att bli av med så mycket som möjligt också, förstås! Tragiskt jag vet. Äckligt, ja jag håller med. Men whatever? 

 

Jag ska bara andas en stund och återvända till världen jag egentligen inte vill vara i och sätta mig för att göra ett sista ryck, repetera repetera och sen är det slappetag tills imorgon då jag skriver tentan.

 

Kom på en annan tanke. Finns det någon därute som också genomgår det här helvetet och vill ha stöd/pepp från någon i liknande situation? I sådana fall kan jag ordna en mailadress för alla att maila, frågor eller bara lite få lite stöd.

I sådana fall - kommentera gärna! 

Och det trycker ner mig i skiten. Blir bara mer deprimerad. Har inga problem med regn eller väder i övrigt men idag... Nej. Och att det regnar gör ju saken inte bättre. Jag har slutat plugga, orkar inte mer. Går nog hem. Får återuppta plugget senare.

 

Jag är så trött. Känner stort sug. Hunger. Vill inte men vill inte heller släppa det. Fick ett sug efter delicatobollar... Åh så gott. Ack förödande. Och vad i helvete ska jag äta till middag? Har inte tagit upp nåt ur frysen och inte kan jag värma matlådan jag har bara för det är två portioner i den, kasta en portion? Nej tack. Äta två portioner? Absolut otänkbart! 

 

Det är mellanmålsdags nu. Lika bra att gå hem. MEN! Jag kan ändå inte hetsäta eller göra ett skit förrän först ikväll. Det suger. Men så är det. Kanske gå hem via Maxi, äta nåt enkelt och snabbt som fan ta dagens längre runda med hunden så har jag trollat bort tiden lite? Smart där! 

 

Middagen och kvällsmålet får jag nog slå ihop senare. Känns ovärt det här. Men orkar inte heller bry mig. Mår skit och behöver försvinna även om det bara är för en stund. 

Har redan skumläst igenom över 200 sidor i min kursbok. Och strukit över med den gula pennan. 

Nu ska jag till skolan och fortsätta i ett par timmar.

Jag har bara en dag kvar att läsa in hela kursen (förvisso är det repetition men vissa saker behöver jag ha gjort innan jag kan repetera för fullt...)

 

Mår inte alls bra idag, orkar inte tänka eller nåt... Vill ha choklad. HA-BEGÄR!!!!! 
Allt jag tänker på är den förbannade chokladkakan jag inte spydde upp igår kväll. Jaja. Hungrig som ett as nu trots jag ätit frukost och nyss ett mellanmål. Trött på skiten nu faktiskt.

Skakar också, ångesten är tillbaka. Kul jul. 

 

*bittert inlägg*

Orkar inte spy en gång till. Åt lite mer skit. Bara lite. Men ändå. Kaloritänket sitter i så jävla hårt att jag vet att det där är ett hekto fett. Fett som jag inte behöver. Skit också. Spyr jag så kommer jag ju ändå tvinga i mig kvällsmål så jag orkar inte. Skräpet får vara kvällsmålet eftersom jag inte spyr. 

 

Nu går jag och lägger mig och glömmer skitkvällen. Vill vrida fram tiden två veckor. 

 

PS. Jag kollade upp det där med kroppskännedom. Tydligen inget man kan göra hemma eftersom det är ett slags sjukgymnastik för psykiska besvär som ångest etc samt ätstörningar.

Man får bara en känsla och det är att "ÄTA!!!" och att äta innebär självklart i min värld (och i ganska många bulimikers värld) en större mängd som intas på kort tid. Från att bulimin slår till, det kan vara av en anledning eller av ångest eller whatever, ikväll fick jag panik av min egna spegelbild och ville bara fly från allt, är tanken äta, sen sticker man och handlar. 

 

Inne i affären tänker man "Hoppas ingen som vet vem jag är ser mig" och blickan flackar hit och dit. I huvudet dånar tusen tankar och jag känner mig bara frustrerad och kallsvettig. Jag samlar åt mig det jag vill ha så snabbt jag bara kan. I affären är det tunnelseendet som gäller, ser man någon man känner igen låtsas man vara upptagen med något eller se bort för att slippa möta deras blick. Vid kassan (tacka vet jag självscanningen, men det är inte alltid där jag handlar) låtsas jag bara att allt är bra, slår på ett smile till kassörskan och sen när hon frågar om jag vill ha kvittot svarar jag snabbt "Nej tack!" och tänker "Aldrig i livet att jag vill ha det där jävla kvittot, jag vill inte se hur mycket pengar jag lagt på min skit".

 

Förr handlade jag inför en omgång:

200 g chips

200 g choklad

2-4 fyllda donuts/munkar

0,5 liter glass

En kladdkaka

2-300 g godis.

 

Åt oftast upp nästan allt, ofta var det chipset som lämnades kvar. Men å andra sidan hade jag gått en hel dag utan mat. Eller i bästa fall hade jag ätit ett par ägg eller lite kvarg. 

 

Men idag handlar jag:

200 g choklad

2-300 g godis

0,5 glasspaket 

 

Sen duger det. 

 

En regel: Läsk ska alltid finnas tillgänglig. 

 

Sen hem snabbt, dra för persiennerna och ställa iordning, en skål till glassen om det nu behövs, ett glas till coca-cola (ETT MÅSTE!!!) och lägga upp allt jag köpt på bordet. 

Förr kunde det bli ett helt berg av skräp. Idag har mängden reducerats och jag orkar aldrig äta upp allt längre eftersom jag redan ätit under dagen. 

 

Tiden är max en timme, så jag trycker i mig så mycket jag bara orkar och kan på den tiden, är jag klar tidigare så är det ännu bättre. Pressar ner det sista med ett stort glas coca-cola. Sen sitter jag och andas i två eller tre minuter. Sen stänger jag om mig, tittar i spegeln, ibland har jag socker och chokladkladd runt munnen och tänker "Fy fan" samtidigt som jag torkar bort skiten. Sen lägger jag pappret i toaletten för att undvika stänk. Andas en stund för att förbereda mig, sen sätts spyandet igång. Jag spyr självmant, inga verktyg eller hjälpmedel. När det börjar bli tomt i magen sjunker jag ihop på huk med huvudet kvar nere i toaletten. Lukten av spyan är överväldigande och jag bara känner mig... Tömd. Trött. Men framförallt äcklig. Men man bara är maktlös. Man bara inte orkar. Man hatar sig själv så jävla mycket när man sitter där hukandes.

 

Jag är så trött på livet. Så trött på att vara så taskig mot mig själv. Så trött på att vara så fixerad vid hur jag ser ut. Jag känner mig så äcklig och patetisk. 

 

Ikväll var det att jag insåg att jag la på mig vätska och det inte skulle hinna försvinna inför halloweenfesten i helgen som jag ska gå och jag hade hittat en outfit, tyvärr med tajta kläder så jag känner en viss press i att känna mig slank. Att jag kände mig sladdrig gjorde bara att jag valde att hetsäta och sen offra till porslinsguden. Jag vet att jag är sjuk. Att det här inte är ett bra sätt att bli av med vätska. Men tyvärr det snabbaste sätter just nu. Jag försöker tänka att jag åtminstone klarade av två dagar, nästan tre dagar som "ren". Det om nåt är ett stort framsteg med tanke på att jag inte klarat av att vara ren två dagar i rad sedan oktobers början. 

Jag skrev tidigare att jag skulle börja äta och sen belöna mig med att träna lite, för att tänka att jag äter för att träna. Men när jag pratade lite med en bekant som är nyligen utbildad personlig tränare var han tydlig med att han inte tyckte det var en bra idé att använda av sig vare sig kost eller träning som belöning. 

Min direkta tanke var "Kosten kan jag förstå, det spårar ju lätt ur, men varför inte träningen?" Jag frågade honom men han svarade inte specifikt på den frågan, jag fick bara hans åsikt. Jag tänkte inte inte mer på det sen. Igår när jag stod i duschen (det är ofta i duschen som jag kommer på saker, av någon underlig anledning) tänkte jag på det här. Varför skulle jag inte använda av mig träning som belöning? Helt plötsligt kom en tanke upp och direkt blev allt logiskt.

 

När man vill ha en belöning så har man förväntningar på sig att klara av något innan man kan få belöningen. Vi som är sjuka och vill bli friska kan inte bli friska om förväntningar ställs på oss! Tänker jag att om jag inte hetsäter eller spyr på tre dagar får jag träna. Det blir per automatik en psykisk press jag sätter på mig själv. Det gör att jag tycker att uppdraget känns omöjligt. Att jag inte klarar det. 

Jag började fundera lite på andra belöningar, som spa, massage eller något annat. Det kanske kan fungera för vissa men för mig ska jag nog inte alls tänka på det viset. Inte bestämma mig för ett antal dagar jag ska vara "ren" innan jag får belöningen, det är inte snällt mot mig själv. Möjligen kan jag efter ett antal dagar spontant tänka att ja, jag har ju gjort bra ifrån mig och då kan jag belöna mig efteråt, inte planera några belöningar i förväg. 

 

Min tanke var god från början, men allt fungerar ju inte alltid i praktiken bara för teorin säger det.

Jag har precis tuggat på en proteinbar och dricker multivitamineraler till. Jag handlade idag, blev mindre än tänkt och sen såg jag att det var specialpris på Marabous fyllda "lyxchoklad" och jag bara var tvungen att ta en... 

 

Så nu har jag en förpackning negerbollar och en chokladkaka hemma. Ja ni läste rätt, jag HAR dem kvar. Med andra ord har jag inte ätit upp nåt av dem. Proteinbaren får vara subistitut för choklad idag.

 

Jag är totalt likgiltig inför tentan, jag kände att jag gjorde mitt bästa och om det blev fel och inte räckte till, så får jag väl ta igen det senare. Nu har jag ju bulimin, ångesten och allt skit att hantera. 

 

Boken kom igår, men skickades till Maxi. Såklart glömde jag att hämta ut den när jag var där och handlade och trots de knappa 600 metrarna så orkade jag inte gå tillbaka och hämta ut boken igen på grund av min hemska huvudvärk. 

Kom hem, åt min tacogratäng, den är så sjukt god att man aldrig tröttnar på den! Sen var det dags för en promenad med hunden. Sen ställde jag mig och duschade. 

 

Insåg att min kompis hade rätt. Jag hade skurit lite djupare i de senaste såren än de första. Kände mig lite ledsen, varför kan jag inte vara snäll mot min kropp? Jag misshandlar ju den när jag håller på som jag gör. Hetsäter. Kräks. Skär.

Även om önskan att kunna vara snäll mot mig själv finns kunde jag inte låta bli att hata vad jag såg när jag tittade neråt. Men jag läste i nån blogg om att författaren gick i kroppskännedom för att lära sig att åtminstone inte hata kroppen. Att se den med "snälla ögon". Jag tror jag ska ta och googla upp det. 

 

Sen ska jag dyka ner i sängen, för jag är helt slut. 

Men det blir en sen uppdatering. Igår har jag ätit som jag skulle, inte hetsat eller spytt vilket känns väldigt skönt. På kvällen ville jag baka filmjölksbröd och det blev en dubbel sats så det blev en limpa och 12 bullar. Jättegott!

Det är märkligt hur man kan fungera, antingen blir jag stressad av att behöva göra saker eller så gör jag det. 

Tror att jag inte hade suget efter att äta skräp igår tack vare att min kropp börjar komma in i det här med ätandet. Fast emellanåt kan jag känna att jag vill ha nåt sött, men det kan jag strunta i. 

 

Såg också att jag hade tenta först i eftermiddag så jag blev lite bitter, jag hade hellre skrivit på morgonen. Men nu har jag iallafall fått pluggat lite till. Och sovit ut. 

 

Idag måste jag handla och det tänkte jag göra efter tentan. Jag är lite nervös för det faktiskt. Känns tentan åt helvete så... Men å andra sidan, även om jag inte skulle behövt handla hade jag ändå gått och handlat skräp om jag blev på dåligt humör. 

 

Men nu håller vi tummarna för mig! 

Vaknade idag. Lite svullen om magen. Ja jag är en slav och ägs av en bit glas så jag var givetvis tvungen att ställa mig framför fanskapet och granska mig själv. Jag är svullen om magen men det tror jag beror på att jag åt middag klockan halv elva elva tiden igår kväll. Men det kunde jag bortse från eftersom det inte är nåt dåligt. 

Och jag konstaterade att jag INTE längre är svullen av allt vätska. NU förstår jag verkligen varför bulimiker har så svårt för att sluta spy. Dels på grund av ångesten men också ångesten som uppkommer när man låter bli att spy och man sväller upp direkt. Hej vattenballong, typ... Inte så jättesexigt. 

Så fort man låter bli att spy och börjar äta så känner man sig som en vandrande valk och då får man ju panik, det sista man vill är ju att gå och bli tjock. 

 

Hur kan jag vara så säker på att det är vätska? Om du står och slår dig själv lite lätt på magen där du anser är fett. När det dallrar och det liksom blir som vågor, då är det vätska. Fett är mer kompakt och dallrar inte. (Jämför vatten och olja)

Har man spytt dagen innan och inte hunnit lägga på sig vätska så dallrar det inte lika mycket, det liksom är lite "fast", då är det fettet du ser. Och alla vi behöver fett på kroppen! Speciellt vi kvinnor. Underhudsfett behöver vi, överflödigt fett är inte alls nödvändigt och det kan vi ju undvika.

 

Ska ta en resorb nu och hoppas på att jag inte drabbas av huvudvärk för jag är uttorkad. Det gör ju att jag tappar lusten och kontrollen. Även om jag simmar runt i sjuka tankar finns det ju en del av mig som fortfarande är frisk och jag försöker agera efter de friska tankarna så gott jag kan.

 

OCH IDAG ÄR DET MÅNDAG!!! Hoppas hoppas hoppas hoppas boken kommer fram till mig! 

 

Sista chansen att plugga till tentan imorgon. Känn ingen press alls............

...eller äcklig. Men det tänker jag inte tjata om. 

 

Gjorde tacogratäng och åt. Sjukt gott. Jag gjorde en egen variant av det klassiska receptet. La in en krydda och det smakade genast perfekt ihop med det sjukt goda älgköttet. Fick lite gjort i köket, som att diska halva högen. Alltid nåt. Känner mig helt slut just nu. Jag har nog ångest men den lever liksom inte ut. 

 

Känner mig bara helt tom just nu. Det enda jag känner är sorg. Vad, varför vet jag inte. Känner mig bara trött och tom. Imorgon är det måndag. Hoppas min bok har kommit hit då! 

 

Spegeln hänger kvar. Orkar inte med fler måsten. Så den får hänga kvar där, det fanskapet. Jag orkar knappt laga mat egentligen, blir bara stressad om jag måste laga mat när jag ska plugga. Det är nästan löjligt. Men nu har jag lite mat för några dagar iallafall. 

Men den åker ut förr eller senare. När jag känner för att ta ner den. 

 

Nu ska jag ut med hunden och sen sova. 

Får skriva vad som händer i hjärnan när ångesten väl slår till nån annan gång. Nu orkar jag inte. 

Hetsåt och spydde tills inget kom upp. Dagens andra omgång. Jag är så trött. Så förbannat trött. Trött på den elaka knuten i bröstet. Trött på Bulimia som hackar i huvudet på mig. 

Känner mig slankare nu efter att ha spytt två gånger, dallrar inte lika mycket. Inte konstigt, vätskan försvinner ju. 

 

Jag är trött på att känna mig otillräcklig och misslyckad. Att vad jag än gör så blir det inte bra. Magen värker. Jag vill svälta. Jag har suttit och pluggat hela dagen och märkt att det är mycket jag inte kan. Och den här tentan är om två dagar. Jag är ett stort jävla skämt. Även om jag säger till mig själv att jag inte ska tänka på prestation så likt förbannat sitter jag och tänker "pluggar jag kanske jag har en chans till..." VAD FÖR JÄVLA CHANS EGENTLIGEN????????? 

 

Just nu är jag fast i det tänket. Hellre kugga än få godkänt. Jag vill ha högsta betyget. Man ska inte jämföra sig med andra men jag känner mig så jävla dålig med mina gymnasiebetyg. Typ alla jag känner har högre genomsnitt och jag känner mig så jävla dåligt. Men vad fan kämpade jag med i gymnasiet, det är ju inte med i räkningen. 
Många säger att gymnasiet var den bästa tiden i deras liv, då livet började men för mig var det bara en fortsättning på det helvetet jag hade. Aldrig som då har jag insett hur falska människorna kan vara. Att man inte heller borde säga saker rakt ut. Det var ett slags kulturkrock. Men det sket jag fullständigt i. Varför i helvete ska man linda in saker när man kan säga rakt ut vad man tycker. Min attityd uppskattades inte. Och alltid var det någon som kollade vad jag fick för betyg på diverse prov. I grundskolan var jag stjärnan i klassen. Men mitt liv spelade på en helt annan ton under gymnasietiden. 

 

Jag vill inte skriva nåt jävla prov när jag vet att jag kan prestera bättre än så här. Men det som står på pappret får jag likt förbannat leva med. Som bland annat t.ex får jag leva med att jag fick IG i projektarbetet och ridningen. Detta följer med mig hela mitt liv och påverkar mig, sorgligt nog. Mest för jag känner skam när jag visar upp pappret för någon. Att jag inte gjorde det bättre och jag inte kan bevisa att jag KAN bättre än så här. Nu är ju gymnasiebetygen ett minne blott. Och det här är liksom min andra chans att få revansch. Jag har det bra egentligen. Ändå åker jag på nåt skit. 

Men det är väl bara att svälja sin stolthet.

 

För att avsluta inlägget (jag är stressad över att behöva stå o laga mat nu men man får skylla sig själv) positivt så är det lite så att hellre JAG får skiten än någon annan. Av deprimerande orsak men också av bra orsak. Dem går jag inte in närmare på. Inte idag.

 

Orkar jag senare tänkte jag slänga upp vad som händer i huvudet på en när man har ångest. Från det att man får ångest och när allt är över. För stunden. Jag blir så ledsen när folk tar saker på så otroligt fel på grund av den bristande kunskapen. Ibland är folk bra trångsynta. 

... vad det är man egentligen känner. Det pendlar upp och ner hela tiden. Varje stund som kommer är lika med ett blankt blad i mitt liv. Jag köpte godis för tentaplugg brukar vara kopplad till godissnaskande, det här är något alla studenter känner till. 

Sagt och gjort. Satt och snaskade på godis. Och nu när jag pluggar och går igenom gamla tentor känner jag ångesten torna upp. Pluggångest, tentaångest.

 

Jag kom hem och var så nöjd med att jag gjort bra saker idag. Ätit bra och inte slarvat så mycket. Men nu orkar jag inte bry mig längre. Jag har skakat till och från helt utan anledning men nu är det en stor knut i bröstet, jag får nästan kippa efter andan. Tanken på att jag behöver laga middag gör mig ångestfylld, hur ska jag hinna? Det är så mycket känslor som jag inte ens kan ta till mig och hantera dem. Jag blir bara stressad av blotta tanken att jag har lite saker att göra hemma som jag känner jag måste fast jag vet att jag inte måste. 

 

Nu vill jag ha kakor. På med masken med andra ord... 

 

Vaknade och kollade mig i spegeln, den förbannade spegeln. Ska ta ner den idag. Om jag orkar. Vet bara inte var jag gör av den sen. Skiter i om jag får 7 års olycka om jag krossar den. Fan, hela livet har varit en enda stor olycka med goda inslag. Inte tvärtom. Känns det som. Så jag fortsätter gärna på det temat om priset är sådant för jag krossar skiten. Kan ju knappast bli sämre.  

 

Önskar nästan att jag spydde igår efter chokladen. Nu är jag mer uppsvälld än någonsin. Magen står ut. Jag tittar på min sargade arm och tänker att nu får jag fortsätta på insidan för att "få plats". Vädret är fint. Jag tvättar. Jag gör nåt vettigt. Men ändå känns det... skit? Jag har svårt att fokusera blicken, det känns som om den inte får grepp på nåt. Bara flackar runt.