Kampen mot bulimi

Livet som ätstörd. Med lite tillbehör.

Nästan 6 månader har gått

Publicerad 2013-06-03 22:36:00 i Allmänt,

Jag har lagt ner så mycket tid och själ på att ta hand om mig. Verkligen ta hand om mig... 
 
Jag är numera friskförklarad. Jag har mitt sista möte på ÄS-mottagning nästa vecka. Jag blev friskförklarad ungeför för ett par månader sedan. Dock har jag kvar mina symptom men jag har mina verktyg nu och det har hjälpt mig sjukt mycket. Det händer att jag överäter ibland. Men vad gör det? 

Jag väger 6 kg mer än innan jag blev sjuk i bulimi. Men... Klädstorleken är densamma som innan, nästan! Jag har sedan under mitt tillfrisknande tränat på gymmet med målet på styrka och på sistone så småningom börjat springa.
 
Jag har tappat 4 cm runt midjan men är viktstabil. Jag har slutat se spindeln, dvs magen och allt det där fettet som egentligen inte existerar, det jag ser är en snygg och hälsosam kropp. Men visst händer det att jag känner mig bullig och rund men jag låter det vara, det är okej att vara lite rund ibland. Det finns ju ändå alltid de som är tjocka på riktigt och det är jag inte. Definitivt inte. Jag tar hand om min kropp bättre idag. Jag mår fortfarande upp och ner. Jag har fortfarande ångest. Jag härdar ut den istället idag eller hanterar den genom att skriva egna dagböcker eller förneka den genom att göra saker som får mig att tänka på annat. Ibland äter jag en påse chips eller en kaka choklad. Men det är ingen större hetsätning. Jag kompenserar inte längre, inte ens med kalorirestriktioner. Jag bara tar nya tag och glömmer det som varit. 
 
Jag går också i KBT som är till stor hjälp. Sedan jag började se en ljusning på tillvaro har hela mitt liv förändrats drastiskt. Jag har en ponny, jag får vara nära hästar, känna doften av de underbara djuren, sitta på hästryggen och bara reflektera över livet. Jag ler igen. 
 
Det har dykt upp en himla fin kille. Han satte mitt hjärta i brand. Jag är så himla kär. 
 
Utan allt som har hänt, utan all min kamp hade det inte hänt. Utan terapin hade jag inte vågat ta för mig när jag förstod att han var killen jag ville ha. 
 
Det finns hopp. Jag är så himla lycklig att jag vill dö emellanåt för då skulle jag få dö lycklig. Jag är så himla glad att nihilisten i mig kommer fram. Skulle han plötsligt vända ryggen till skulle jag inte bli bitter. Jag skulle ändå le. För han fick mig att känna allt jag aldrig känt tidigare. Aldrig känt hur mycket de tre orden betyder. 
 
Det har kommit kommentarer om att de känt igen sig i ångestproblematiken. Jag vill så gärna vara tillgänglig, peppa och visa hur underbart livet kan vara. På riktigt. Men... Skulle jag tala om vem jag var vore jag inte hemlig. Och det här får ingen som är mig nära och kär få veta.
Min ångest inför kärlek, hopp, livet och allt det där kommer alltid vara en del av mig. Jag är så äckligt lycklig att jag vill dö just nu. Men det kan lika gärna vara så att det är becksvart imorgon bitti och jag ser bara allt rasa ihop. Jag bara väntar på att hela min värld ska rämna. Det har alltid hänt innan. Så varför inte nu?
MEN! Jag glömmer inte att njuta av nuet. Det är så himla viktigt att njuta av nuet. 

Så ni, alla därute. Det finns hopp. Säg nej till bulimin. Säg ja till dig själv. Du är värd så mycket mer. Din kropp är brukbar bara en enda gång. Förstör du den har du förstört den för all framtid om den inte läker. Säg nej till allt som inte gagnar dig. 
 
Var snäll mot dig själv. 
Kramar 
 

Uppdatering

Publicerad 2012-12-19 22:11:32 i Allmänt,

Mycket har hänt sen sist, jag har bara inte orkat skriva. Det har varit sjukt mycket i skolan också. Sen har jag också fått ett extrajobb till så det har varit full rulle! 
 
Jag har slutat med antideppen eftersom den inte gav effekt, jag lider av emotionell instabil personlighetsstörning (borderline) och det är därför jag inte svarat på dem. Troligen är det också så att borderline drivit mig själv långt (duktiga flickan-syndromet) och till slut hamnade jag i en ond ångestspiral.
 
Jag har kräkts 2 gånger på 3,5 veckor idag, gått och blivit tjock. Jag hetsäter alltmindre. Behandlingen har startat. 
Nu är det fokus på en ordentlig frukost. Så sköter resten sig. Och det visar sig stämma, iallafall i två dagar. Inatt hetsåt jag tre frallor dock men det var av vana, hur jag hanterar jobbiga situationer. Men tre frallor med tillhörande koppar oboy är ingenting jämfört med dessa miserabla mängder jag hetsåt förr i tiden. 
 
Att jag är tjock nu beror väl på att jag är stressad, har ätit fel OCH all vätska jag samlat på mig eftersom jag inte kräks lika frekvent längre. Och målet är att hålla mitt huvud långt borta från vattenkassetten. Att jag tvingas hälsa på den dagligen är ju en mänsklig faktor men det ska vara rätt kroppsdel som kommer i kontakt med den så att säga. Just nu känns det inte som ett svårt mål eftersom jag inte längre har den lusten. Senaste gången berodde på ett sammanbrott, jag blev så upprörd efter att ha känt mig illa behandlad och så på den vägen gick det. Men det ordnade upp sig med berörda efteråt så det har fungerat bra. Det bästa var att jag markerade tillräckligt tydligt att jag inte accepterade att man betedde sig hur som helst mot mig. 
 
Idag har jag avanmält mig till Göteborgsvarvet, med sorg i hjärtat men jag kommer att starta det 2014 istället. Läkaren har skrivit ut läkarintyg så det ska inte bli problem med den delen. 
 
Snart är det jul. Det känns okej nu jämfört med hur jag kände för en månad sedan. 
 
 
Kramar och var rädda om er. 
 
PS. Rekommenderar boken Mattillåtet mycket varmt!!!
 

Hopplöst

Publicerad 2012-11-24 08:25:06 i

Slutat med antidepp, konstaterat att jag har emotionell instabil personlighetsstörning.

Jag borde inte ha fötts. Men skönt också att veta varför jag är som jag är.
Haft mitt livs bästa sex i veckan. Och vet inte ens om jag får uppleva det igen. Vet inte ens om han vill träffas igen men vi märker väl det.

Är på väg till jobbet, lite lätt deppig. Och ångrar att jag åt 10 mars och en påse chips igår kväll istället för middag. Spydde inte. Hetsåt inte.
Känner mig fet. Köpte mer choklad. Ville träna men gymmet stänger kl 15. Ska nog sikta på ett pass imorgon istället. Nu har jag blivit alldeles för lat!

Vet inte vad mer jag ska skriva.

Jo! Var ju på äs enheten i torsdags, sista bedömningen. Jag äter för fort trots jag tycker jag äter lugnt. Men orka sitta och tugga i en halvtimme, maten kallnar ju! Får se hur behandlingen läggs upp.

Ska också se om jag kan få ett par större byxor på jobbet, mina är för små och skär så in i helvete. Tjock har man blivit. Tjohej. Kul liv.

Är nog vara bitter just nu...

Lite sömn... Och en avhuggen arm?

Publicerad 2012-11-18 18:37:20 i Allmänt, bulimi, hetsätning, vägen till frisk,

Sov lite inatt, vaknade dock tre ggr och kissade, vet inte varför, kissade redan brunt (dvs var ju redan uttorkad) men var snäll mot mig själv och tog en resorb när jag gick upp. Ville egentligen sovit mer men klockan halv åtta vaknade jag och hade en skitskum känsla. Tittade då på min arm och tyckte att jag såg en helt annan arm, det var inte min arm. Jag försökte röra på handen/underarmen, i huvudet rörde den sig men i mina ögon hände ingenting. Jag klappade på den och kände inte någonting mer än min vakna arm, började fundera på om det hänt nåt allvarligt. Men efter en längre stund så började det hända grejer, insåg att jag sovit på armen och att den somnat lite väl ordentligt. Aldrig hänt mig innan, riktigt äcklig känsla!!!
Sen gick jag upp och åt en feeeeel (onyttig) frukost men orkade inte ens bry mig. Och drack ett glas isvatten. 

Hetsåt under dagen. Men skiter i vilket. Har läst ut del 1 i boken och börjat på andra delen. ÅH VAD JOBBIGT!!! Imorgon är en annan vecka. Då ska jag börja med det här. Det är så himla svårt!!! 
Men ytterligare en förklaring till på varför min törst varit åt helvete och har varit det länge (jag dricker alldeles för lite egentligen, har ingen törst liksom). Nu ska vi se om det händer nåt... Kan verkligen rekommendera boken till er som överväger, finns billigt hos Bokia nu, beställ! 
 
Har också gjort ett försök i att rädda en av mina orkidér, köpt en julstjärna. Och svarat på en annons om ett skrivbort, vill verkligen ha ett skrivbord typ igår. Hittade ett för 100 spänn, hoppas på att få svar snart. Borde städa lite men jag orkar inte, jag känner mig sliten och ångestfylld ännu så jag tar det. Klockan är inte så mycket även om det känns så, med tanke på att det är mörkt redan nu. 
 
Längtar efter SNÖ! Nu ska jag sätta på en film och försöka glömma bort klumpen jag har i bröstet och magen. 
 
Idag är ändå en helt okej dag måste jag säga. Vill inte dö, inte ens tänkt tanken heller och känner faktiskt att jag har lite mer att ge... Än så länge. 

Snart 36 h utan sömn

Publicerad 2012-11-17 20:55:00 i Allmänt, bulimi, hetsätning, tankar, ångest,

Jag känner att jag börjar hamna i ett tillstånd där jag knappt kan formulera mig riktigt rätt. Men det här är ett totalt seriöst sjukt jävla skämt. Jag kände mig trött, vilade ögonen under 11-12 tiden men somnade, icke då!!! Sen var det bara att sitta och grina, vara patetisk och hata sig själv etc etc. Satt och bara glodde på skärmen en stund. Jag är så trött att jag inte ens längre kan sova. 
Jag har varit så sjukt destruktiv och pratat med folk omkring mig. Det känns som det fortfarande är fredag idag. Börjar känna att jag tappar kontrollen lite grann här. Men jag mår lite bättre nu efter att ha pratat av mig och allt. Det blev inget biobesök idag, liten miss i schemat så vi tar det en annan dag. 
 
Jag hetsåt också. Köpte kladdkaka och bredde på ett tjockt lager med nutella på och på mindre än 10 minuter var det slut. Fettigt!!! Jag blev sur för de inte hade spraygrädde inne på Lidl idag, men men... Hade toppat kladdkakan ordentligt med massa spraygrädde. Sen tillbad jag porslinsguden. Stängde ögonlocken och kände hur allt snurrade till. Jag är så trött att det snurrar i huvudet, tinnitusen är igång och jag vill bara... AH. SOVA!
 
Jag känner inte längre att jag vill dö. Hade kunnat få hit en kompis nu ikväll men jag kände att det var dumt med besök, dels för jag är ett tråkigt sällskap, dels för jag vill kunna somna utan att må dåligt. 
 
I värsta fall har jag Theralen, jag tänkte inte gå sömnlös en natt till, verkligen inte. Det räcker med att jag är så här redan. 
 
Just nu känns bulimin som en fis i rymden, det är allt annat som spelar större roll just nu... 
 
HERREGUD VAD JAG VILL HA CHOKLAD. OCH BALLERINA KLADDKAKA!!!!!!!!!!
 
Men orkar inte gå och handla. Och vill spara pengar. SÅÅÅÅÅ attehhhhhhh. Ja det blir så att jag "sparar" mig till imorgon. Ska nog göra flottiga ostmackor nu. HUNGRIG! Eller jag vet inte... Vi får se. 

Sömnlös...

Publicerad 2012-11-17 07:11:00 i Allmänt, tankar, ångest,

Jag har på sin höjd bara blundat och sen ryckt till. Har konstiga krypkänslor i kroppen. Rastlös. Har försökt ligga i soffan och bara glo men nä ingenting händer. 
 
Bröt ihop. Sökte på självmordsmetoder. Jag är suicid. Önskar att jag dog när jag var okontaktbar. Kunde slippa sitta här och gråta. Har nu bestämt mig för hur jag ska ta mitt liv om den dagen kommer. Så här långt har jag aldrig gått innan. Aldrig bestämt mig för hur jag ska dö. Förrän nu. 
Blev två skåror på armen. Kände inte alls för att hetsäta eller spy. Allt känns bara så himla meningslöst. Jag hatar mig själv. 
 
Vill inte vara ensam just nu. Pratade lite med en vän. Hon är så fin. Började gråta av vad hon sa. Kände inte ett enda sug efter att hetsäta. Känns bara så jävla meningslöst att hetsäta och spy, det hjälper bara för stunden. Kommer iofs inte sluta med det nu heller. Jag bara funderar på hur långt jag ska låta det här gå. 

Vägrar ringa till PIVA, de kommer låsa in mig och nada more speciellt med tanke på att jag börjat planera mitt självmord. Det känns hemskt. Jag känner att jag vill passa på att dö när jag har folk omkring mig. Så jag inte dör ensam. Ingen i min närhet här på plats vet om detta och jag kommer aldrig berätta för dem heller. De som har mitt förtroende vet att jag skär mig och att jag har bulimi. Men självmord har jag inte pratat om med någon, 
 
Varför ska man ens leva sitt eget liv när man inte kan leva med sig själv? 

Alkohol + antidepp = BIG NO NO NO

Publicerad 2012-11-17 02:29:00 i Allmänt, tankar, ångest,

Drack inte alls så mycket, drack samma mängd som jag annars blir lagom onykter på. Ca 5-6 drinkar kan jag dricka på en hel kväll. Dricker jag mer så är det föööööör mycket. 
 
Men det som hände: Jag blev så jävla full att jag inte var kontaktbar. Jag är glad att ha folk som hjälper mig. Jag har haft ångest för det hela jävla dan när allt kom fram, Men jag hade roligt iallafall, riktigt roligt. Nästa gång dricker jag INTE mer än en drink. KANSKE två. Herregud,jag är såååå självdestruktiv, jag upprepar mönstret ändå även om jag vet att det inte borde vara så. Rejäla minnesluckor också tyvärr... Helvete... Har mått helt skumt idag, inte bakis eller så men jag har känt mig nervös eller skakig. 
 
Var ute på promenad med en kompis och våra hundar, det var mycket uppskattad, jag bjöd in mig på äppelpajsfrukost också. Skönt också att komma bort hemifrån. Somnade nästan under kvällen när jag såg på en skitdålig film. Nickade till. Har inte sovit många timmar tror jag. 
 
Och nu sitter jag o skakar med benen, jag kan inte sova. Jag är inte trött, jag har ångest och är rastlös. Vill bvara äta en massa choklad. Jag är inne på 6e dygnet utan hetsätning nu men jag tror inte jag pallar längre. Jag har ätit pizza och choklad idag och inte brytt mig, jag var ju påverkad liksom... 
 
Börjar bli människa. Och jag börjar bry mig igen. Och hata mig själv, Fan jag är misslyckad. 
 
Jag kan verkligen inte släppa det där, att jag är så förbannat omdömeslös. Jag tycker det är sjukt skämmigt för mig (hade det varit nån annan så hade jag inte brytt mig iofs) att höra hur han bar mig ut för att jag skulle ha frisk luft, hur han försökte få mig att spy... ÅH JAG HATAR MIG SJÄLV!!!!!!
 
Det är ju den sidan av mig jag INTE vill visa för någon... Gråter snart av panik. ÅNGEST. Han sa det inte var nån fara osv men jag blir så himla ledsen. Jag vill inte min mur raseras. Det räcker med att han har mitt förtroende, Men jag vill inte han ska se mer. Jag vill inte att någon ska se mig. Det är inte bara destruktivt för mig, det är det för andra också. Det här känns som det bara är en början. Folk vet att jag mår som jag gör. Men de ska inte behöva se skiten också. 
 
Jag är rädd att jag ska falla tillbaka till den jag var för några år sen, då var det riktigt illa. I ett bråk med en av mina ex gick jag och skar mig i ren frustration framför ögonen på honom. Han tog illa upp och plockade bort allt som jag kunde skada mig med. Men det förtjänade han nog, det svinet. Han älskade mig ändå aldrig. Jag är bitter över att ens vara så dum i huvudet och ändå var med det äcklet. 
 
Men det som inte dödar härdar en. Undra hur härdad jag blir i sådana fall. Tittar på mina skärsår, har inte skurit mig sen i helgen heller. De börjar läka också. Men som jag känner nu så är det snart dags för en ny. Jag är så besviken på mig själv. Jag är så arg och ledsen på mig själv. Jag känner en stor förakt till mig själv och livet i sig. Ikväll slog tanken på att skära av nån kroppspulsåder mig. Undra hur snabbt man dör, känner man mer än skärsåret?
 
Åh jag känner mig så dum som inte skrivit så mycket roligt och bra på bloggen men det är svårt, när jag är uppvarvad och glad så finns inte mycket att säga, jag mår bra och allt. Försöker skriva ner det också så jag kan blicka tillbaka och minnas känslan. Så det dåliga inte tar över en. Men det är så svårt... 
 
Nu sätter jag punkt, jag babblar alldeles för mycket. 
 
Hoppas många av er läsare sover så här dags och mår bra. Kram!

Nybakat bröd till frukost

Publicerad 2012-11-15 09:12:00 i Allmänt, bulimi, feelgood, må bra, vägen till frisk,

Idag är jag inne på min fjärde hetsätningsfri dag. Började med att göra gröt och baka frallor. Hade jäst degen under natten och gräddade nu på morgonen, kommer absolut göras om, man hinner ju med det! Nu har jag bröd hemma för ett tag fram. Lite jobbigt bara att de är hetsätarvänliga men det ska nog gå bra ändå att inte börja hetsa på dem. Nästa gång gör jag dem lite grövre. Och jag måste köpa en större bunke! 
 
Idag ska jag iväg på jakt efter en klänning till festen ikväll. Har en klänning i sikte men hoppas bara den finns i nån av butikerna, finns på webbsidan men garanterar ju inte att den finns här. Jag har lite ångest över att köpa en klänning, jag vill kunna ha kvar min klänningstorlek som är 36 (34 blir alltid för kort tack vare min bakdel). Hoppas bara jag inte ser tokig ut i 36, annars dör jag eller nåt...
 
Men det känns å andra sidan ganska fantastiskt att ha klarat av 3 dagar utan att hetsäta men det är bara till mina vänners fördel, så jag har liksom inte haft tid till att vara ensam och låsa in mig själv. Så det är inte bara ångest jag känner utan även glädje och hopp. Glad över de människorna som finns i mitt liv på något sätt. Så just nu mår jag bra. :) 
 
Nu måste jag ta ut hunden och gå till skolan för bli klar med det vi höll på med igår så jag hinner kolla klänningar innan jag ska till ÄS-enheten i eftermiddag.

3 dagar gillt!!!

Publicerad 2012-11-14 23:21:16 i

Ligger i sängen och somnar nästan men vill ge mig själv en stor feting-klapp på axeln!

Middagen blev en succé! Borde ha fler middagsdejter, det mår jag bra av!

Sov gott folk!

Det var nära ögat

Publicerad 2012-11-14 16:47:24 i

Heldag i skolan, astrött nu. Sega föreläsningar på fm, trodde helt seriöst att klockan var fyra men hon var bara tolv...
På lunchen velade jag och bestämde mig för att äta mina ägg. Istället för ett ordentligt mål. Hade slut på bröd så det blev på flatbröd också. Var inte nöjd när jag åt upp dessa.
Tog fram en påse tortillachips o moffade i mig det, tuggade dock ordentligt. Jag var på väg att hetsa men gjorde det aktiva valet att inte göra det. Jag fick inte i mig så mycket alls.

Varför åt jag inte lasagnen från början för??? Bara för jag tycker tanken på två lagade mål om dagen känns too much! Måste nog ta upp det imorgon när jag ska till min andra bedömning på ÄS-enheten.

Är ute på promenad just nu, när jag kommer hem blir det matlagning. Förhoppningsvis blir maten god!!! Ny rätt, älgfärsbiffar blir det.

Har funderat på att hetsäta. Men känner inte längre samma panik över kroppen. Just nu iaf. Vi får se hur kvällen fortlöper. Känns på ett sätt fel att hålla på o spy samma dag man ska vara snygg och vara rolig. Man är ju knappast rolig när man mår skit. Å andra sidan... Hellre spy och ha ångest för det än att gå på festen och känna mig som en vandrande valk!!

Fullt hus och fullt upp!

Publicerad 2012-11-13 22:57:53 i

Ännu en hetsfri dag och jag kan le!
Åt inte perfekt och var sugen på att hetsa under kvällen. Huvudvärk och tröttheten tar ut sig på mig. Sov dåligt i natt också.

Men jag har ändå skött mig bra och är nöjd med dagen! Underbara människor gör så mycket! Fick lunchsällskap idag. Lasagne åts, gott!

Nu känner jag för att hetsäta men ska lägga mig, så har jag lyckats med två dagar i rad igen.
Vill hetsäta och spy bara för jag kommer nog inte hitta nån annan snygg klänning som inte sitter som ett korvskinn på mig och ju längre jag låter bli att spy desto mer vätska sätter sig på mig och desto sämre mår jag, hellre spy då! Problemet är att jag har en fullspäckad dag imorgon samt middag med en kompis.

NÄR SKA JAG HINNA HETSÄTA OCH SPY?????????

Måste spy minst en gång innan festen. Då blir jag av med vätskan. Efter festen är tanken att jag tar nya tag och går ett steg framåt. För då har jag all tid i världen att svälla upp och dallra som en vattenballong. Ska ändå inte dra på mig korvskinn på ett bra tag!

Här blev det visst en blandning av positivt och negativt. Det måste ju betyda neutralt i slutändan!

Nu ska jag somna, dör trötthetsdöden snart.

I did it!!!

Publicerad 2012-11-12 20:16:48 i Allmänt, bulimi, pepp, tankar, vägen till frisk, ångest,

Trots en av de sämsta helgerna och en av de sämsta nätterna på ett tag så åt jag frukost. Åt flatbröd istället för bröd bara för jag hetsåt upp mitt hembakta bröd igår. Det fick bli många skivor flatbröd. Sen slarvade jag med förmiddagsmellanmålet, kände mig inte hungrig. Åt mellanmålet med lunch istället. Äggmackor på flatbröd, tog extra skivor. Var i skolan också. Sen kom jag hem vid tretiden, la mig i soffan och fortsatte läsa i boken. Somnade och vaknade klockan kvart över fem. Tänkte bara "Helvete, nu blev allt fel" och tog direkt ut hunden och promenerade med en klump i bröstet. 
 
Skulle laga lasagne, det tar lite tid att tillaga allt från början till slut så sket i mellanmålet. Kände mig stressad. Nu är klockan lite efter åtta, jag har hunnit laga lasagne och ätit, fixat matlådor, diskat, städat, dammsugit och våttorkat golvet. Så nu kan jag sitta och andas en stund. 
 
En kompis kommer snart, jag ska baka scones tänkte jag, får ta dubbelt mellanmål då för att ta igen eftermiddagens uteblivna mellanmål.
 
Tänker att det här ska gå bra, imorgon får jag sällskap på lunchen, på onsdag ska jag laga middag till en vän. På torsdag är det fest. Men jag funderar på när det passar att hetsa och spy, jag fick panik, jag känner inte att jag kommer hinna innan torsdag!!! Jag är livrädd för att äta bra och duktigt bara för jag är så jävla rädd för att svälla upp som en ballong, oavsett om det är vätska eller fett. Jag vet att det är vätska men jag klarar inte av den blotta tanken på att jag går runt och ser knubbig ut!!! 
 
Men idag ska iallafall bli en okej dag trots lite ångest och lite missar här och där. Ångesten känns hanterbar idag också, jag hinner liksom inte sitta ner och fundera för mycket för att sen bryta ihop. 

John Blund gör det igen!

Publicerad 2012-11-12 05:17:05 i

Andra gången den här natten jag är vaken. Den här gången kan jag nog inte somna om. Så jävla ovärt alltså.

Drömmer så konstiga saker. Och tror att min arm är alldeles kladdig fast den blöder inte alls.

Ångrar just nu i det här ögonblicket att jag karvat i armen. Men men. Är man korkad så är man väl det!

Har också börjat få tvångstankar på nytt. Inte okej. Trött på det!

John Blund är en fitta

Publicerad 2012-11-11 03:58:45 i

Vaknade med en kladdig arm och kissnödig. Tvättade armen och gick på toa. La mig i sängen och försöker somna om.

John Blund är ett jävla skämt. Hur mycket ska man betala manshoran för att få sova lite? Ja jag är så bitter. Jag är trött på att vakna mitt i natten, jag är trött på att inte somna i tid eller sova ända tills klockan ringer på morgonen.

Jag är trött på livet. Jag är trött på att ständigt bli påverkad av allt möjligt fast jag inte vill.
Jag är så otroligt trött. Trött.

Dödligt trött.

Publicerad 2012-11-10 21:32:23 i Allmänt, bulimi, hetsätning, tankar, ångest,

Åt helvete med ångest. 
 
Halva dagen har gått till att fundera och vända på den där förbannade ångeststeken typ tiotusentjugotolv gånger.
 
Insåg tidigt också att jag skulle till apoteket. Då sket jag i mellanmålet på eftermiddagen. Hem, promenera hunden och sen till Maxi och ta ut mer antidepp (Ibland undrar jag varför i helvete jag äter dem?) och handla hetsmat.
 
Ikväll var nog en av de sämsta kvällarna jag haft. Inom loppet av mindre än en timme har jag hunnit äta 0,5 liter glass, 4 st vaniljmunkar och 350 g choklad. Spydde sen som en gris. Därefter skrapade jag bort syran på enligt reglerna. Hämtar kökssaxen och karvar i min arm. Ser hur blodet rinner. Känner mig bara så dödligt trött.
 
Värdelös.
Patetisk.
Äcklig.
Fet.
Ensam.
 
Men jag vet ändå att jag inte är ensam. För jag pratar med en vän i det här ögonblicket. Jag pratade med en äldre nära vän som varit med mig de senaste 7 åren. Hon bidrog med kloka ord. Jag svalde min jävla stolthet en stund. Nu ångrar jag det. Mycket. Helvete vad jag ångrar mig.
 
De där förbannade arbetsbyxorna har skavt i min tjocka och uppblåsta midja hela dagen, det kliar så förbannat där de suttit åt. 
 
Åt 400 g choklad och spydde sen ända tills det brände i halsen och munnen, smaken blev besk och äcklande. Likt när man spyr galla. Nu svider det i munhålan och halsen och på tungan. Jag är dödligt trött. 
Passande nog bara att man satte på en romantisk film där huvudrollsinnehavaren ser ut att vara överkörd av en ångvält och ändå hamnar i en triangeldrama där han uppenbarligen kan välja vem han vill ha men inte vet vem han vill ha. Jävla lyxproblem. 
I'm saying: TA BÅDA!!! Det är ändå så att man blir sviken i slutändan. Lika bra att ha två stycken, sviker den ena kan man luta sig på den andra.
 
Jag vill inte vara den jag är. Jag vill inte leva mitt liv. Mitt liv är inte värt att leva.

Om

Min profilbild

Den här bloggen handlar i stort sett om bulimi och övrig problematik kring ätstörningen och ångest. Hur det fungerar i vardagen. Jag är student och har en hund samt ett brinnande intresse för träning. Hur ska jag orka med allt? Meningen med den här bloggen är att visa sjukdomens sanna sida men också hur jag kämpar för att bli frisk. Det finns bloggar där det mest handlar om tillfrisknande och tanken är att det ska vara feelgood-känsla i hela bloggen eller bloggar som visar den mörka sidan av ÄS men bloggerskan har inte varit i stånd att söka hjälp eller inte fått hjälp än. Jag ville kombinera bägge för att ge ökad förståelse i hur tankarna kan dåna som en stormvind i huvudet på en och man bara önskar att det var en ljummen bris. Jag tampas just nu med vården, har inte fått hjälp än och håller på med självhjälp just nu.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela