Kampen mot bulimi

Jag hade egentligen en bra dag. Men misskötte maten och sen gick det utför. Det är inte på grund av att jag misskötte maten egentligen. 

Förr bestod tankarna av mat, kalorier och motion. Men det har förändrats idag. Men grubbleri består. Jag tänker på så mycket saker. Självhatet blir alltvärre och jag förlorar mer och mer tillit för människorna. Jag tror inte längre att de vill umgås med mig. Jag tror att de gör det bara för att vara snäll eller för de känner sig tvungna till det. 

Jag är inte någon man vill vara med. Jag är inte värd en plats i det här livet. Självmordstankarna kommer allt närmare som det ser ut idag. Jag är ledsen över det egentligen eftersom jag vet innerst inne att jag vill leva OCH må bra. Men jag kan inte tillåta mig själv det. Jag kan inte unna mig det. Jag kan inte sluta vara min egna hackkyckling. Jag vill bara springa in i nån vägg med huvudet före. Hoppa nerför nåt stup med huvudet före. 

Skära av mina ådror på handlederna och sakta försvinna ur livet. 

 

Jag vill så gärna att någon plötsligt dyker upp och bara omfamnar mig. Så jag får tillbaka den där känslan av att vara omtyckt. Även om jag vet att den känslan skulle vara kortvarig. Men det skulle behövas känns det som. Jag är trött på det här. Jag vill inte leva det här livet. Jag vill leva och må bra. Jag vill älska och bli älskad. Men jag är så skadad och förstörd att jag vet att jag inte ens kan hantera en relation. Mina tidigare relationer där jag mest letade efter trygghet och inte uppriktigt älskade min partner har varit destruktiva. Trots att jag inte älskade någon så kunde jag aldrig sluta jämföra mig. Jag var ständigt svartsjuk. På alla tjejer. Oavsett hur de såg ut, om de var tjocka eller inte. Det fanns alltid nåt bra i de där människorna. Och vad i helvete är det som är så bra med mig? 

 

Jag vet att jag är en fin människa som bryr sig om sina nära och kära. Men det är ändå nåt som jag inte ens ser. Jag jagar hela tiden bekräftelse bara för jag inte kan se det. Inte kan få bekräftelse av mig själv. Att jag faktiskt är okej. Jag behöver inte vara bäst men jag ska inte vara sämst i mina ögon. Jag vill inte vara ingenting i mina egna ögon. Men det är jag nu. 

 

Jag hatar mig själv. 

 

Hetsätit på rekordtid nu tror jag. Bredde nutella på kladdkakan och sen ett tjockt lager spraygrädde på den. 200 g naturgodis (nötter och choklad). och så en halv Pringles. Allt på en halvtimme. Jag är så äcklig. 

Ska nog ta en omgång till. Orkar ingenting ikväll. 

 

Fan vad det ska pendla hela tiden med mig själv. Så trött på det.

 

PS läkarbesöket på ÄS-enheten idag gick bättre än förväntat. Jag är en centimeter längre än jag trodde och har gått upp ett kilo sen jag lade in mig på psykavdelningen. Kul kul!!!!!! Ska dit två gånger till för mer bedömning. Ska lämna blod på sjukhuset i nästa vecka. Vi får se. På ett sätt vill jag bli sämre bara för de ska inse allvaret. Det är dramaqueenen i mig som tänker så. Men jag vet inte om det ens lönar sig. 

 

Nu ska jag fortsätta se på filmen och hata mig själv lite till.