Alkohol + antidepp = BIG NO NO NO
Drack inte alls så mycket, drack samma mängd som jag annars blir lagom onykter på. Ca 5-6 drinkar kan jag dricka på en hel kväll. Dricker jag mer så är det föööööör mycket.
Men det som hände: Jag blev så jävla full att jag inte var kontaktbar. Jag är glad att ha folk som hjälper mig. Jag har haft ångest för det hela jävla dan när allt kom fram, Men jag hade roligt iallafall, riktigt roligt. Nästa gång dricker jag INTE mer än en drink. KANSKE två. Herregud,jag är såååå självdestruktiv, jag upprepar mönstret ändå även om jag vet att det inte borde vara så. Rejäla minnesluckor också tyvärr... Helvete... Har mått helt skumt idag, inte bakis eller så men jag har känt mig nervös eller skakig.
Var ute på promenad med en kompis och våra hundar, det var mycket uppskattad, jag bjöd in mig på äppelpajsfrukost också. Skönt också att komma bort hemifrån. Somnade nästan under kvällen när jag såg på en skitdålig film. Nickade till. Har inte sovit många timmar tror jag.
Och nu sitter jag o skakar med benen, jag kan inte sova. Jag är inte trött, jag har ångest och är rastlös. Vill bvara äta en massa choklad. Jag är inne på 6e dygnet utan hetsätning nu men jag tror inte jag pallar längre. Jag har ätit pizza och choklad idag och inte brytt mig, jag var ju påverkad liksom...
Börjar bli människa. Och jag börjar bry mig igen. Och hata mig själv, Fan jag är misslyckad.
Jag kan verkligen inte släppa det där, att jag är så förbannat omdömeslös. Jag tycker det är sjukt skämmigt för mig (hade det varit nån annan så hade jag inte brytt mig iofs) att höra hur han bar mig ut för att jag skulle ha frisk luft, hur han försökte få mig att spy... ÅH JAG HATAR MIG SJÄLV!!!!!!
Det är ju den sidan av mig jag INTE vill visa för någon... Gråter snart av panik. ÅNGEST. Han sa det inte var nån fara osv men jag blir så himla ledsen. Jag vill inte min mur raseras. Det räcker med att han har mitt förtroende, Men jag vill inte han ska se mer. Jag vill inte att någon ska se mig. Det är inte bara destruktivt för mig, det är det för andra också. Det här känns som det bara är en början. Folk vet att jag mår som jag gör. Men de ska inte behöva se skiten också.
Jag är rädd att jag ska falla tillbaka till den jag var för några år sen, då var det riktigt illa. I ett bråk med en av mina ex gick jag och skar mig i ren frustration framför ögonen på honom. Han tog illa upp och plockade bort allt som jag kunde skada mig med. Men det förtjänade han nog, det svinet. Han älskade mig ändå aldrig. Jag är bitter över att ens vara så dum i huvudet och ändå var med det äcklet.
Men det som inte dödar härdar en. Undra hur härdad jag blir i sådana fall. Tittar på mina skärsår, har inte skurit mig sen i helgen heller. De börjar läka också. Men som jag känner nu så är det snart dags för en ny. Jag är så besviken på mig själv. Jag är så arg och ledsen på mig själv. Jag känner en stor förakt till mig själv och livet i sig. Ikväll slog tanken på att skära av nån kroppspulsåder mig. Undra hur snabbt man dör, känner man mer än skärsåret?
Åh jag känner mig så dum som inte skrivit så mycket roligt och bra på bloggen men det är svårt, när jag är uppvarvad och glad så finns inte mycket att säga, jag mår bra och allt. Försöker skriva ner det också så jag kan blicka tillbaka och minnas känslan. Så det dåliga inte tar över en. Men det är så svårt...
Nu sätter jag punkt, jag babblar alldeles för mycket.
Hoppas många av er läsare sover så här dags och mår bra. Kram!
