Sömnlös...
Jag har på sin höjd bara blundat och sen ryckt till. Har konstiga krypkänslor i kroppen. Rastlös. Har försökt ligga i soffan och bara glo men nä ingenting händer.
Bröt ihop. Sökte på självmordsmetoder. Jag är suicid. Önskar att jag dog när jag var okontaktbar. Kunde slippa sitta här och gråta. Har nu bestämt mig för hur jag ska ta mitt liv om den dagen kommer. Så här långt har jag aldrig gått innan. Aldrig bestämt mig för hur jag ska dö. Förrän nu.
Blev två skåror på armen. Kände inte alls för att hetsäta eller spy. Allt känns bara så himla meningslöst. Jag hatar mig själv.
Vill inte vara ensam just nu. Pratade lite med en vän. Hon är så fin. Började gråta av vad hon sa. Kände inte ett enda sug efter att hetsäta. Känns bara så jävla meningslöst att hetsäta och spy, det hjälper bara för stunden. Kommer iofs inte sluta med det nu heller. Jag bara funderar på hur långt jag ska låta det här gå.
Vägrar ringa till PIVA, de kommer låsa in mig och nada more speciellt med tanke på att jag börjat planera mitt självmord. Det känns hemskt. Jag känner att jag vill passa på att dö när jag har folk omkring mig. Så jag inte dör ensam. Ingen i min närhet här på plats vet om detta och jag kommer aldrig berätta för dem heller. De som har mitt förtroende vet att jag skär mig och att jag har bulimi. Men självmord har jag inte pratat om med någon,
Varför ska man ens leva sitt eget liv när man inte kan leva med sig själv?
