Det här duger inte
Pratat med vänner. Jag är så glad att ha fina vänner. Känner mig totalt söndergråten just nu, har gråtit hela kvällen.
Vet fortfarande inte vad som egentligen är felet. Mer än att jag bara fått flera flashbacks som är obearbetade. Som ger mig en negativ känsla. Bidrar till hur jag ser på mig själv. Vågade iallafall säga till en att jag inte mådde så bra. Det kändes skönt att iallafall kunna prata lite. Även om jag inte sa mer exakt vad det berodde på.
Jag har fått så många fina ord. Och handlingar som bevisat orden.Tyvärr fler ord där handlingen motbevisat vad som sagts. Jag kan inte lita på någon. Komplimanger folk säger till mig spontant sparar jag. Jag vill tro på orden. Jag vill tro på handlingar. De positiva alltså. Men i slutändan förväntar jag mig ändå att bli sviken. Att bli behandlad som en påse skit.
Min följeslagare är den enda som man kan lita på. Han är alltid i samma rum som mig. Nu bor jag i en etta men när jag går och lägger mig är han vid sängen. När jag vaknar är han där bredvid mig (ser han mig vaken så kommer han och hälsar på mig). Är jag i kökspentryt så är han bredvid mig. Sätter jag mig vid köksbordet lägger han sig på mina fötter under bordet. Är jag vid soffan är han där också.
Och gråter jag kommer han och ska absolut ha gos. Annars klättrar han på mig. Säger jag nej så respekterar han mig. Villkorslös kärlek. Det är de stunderna som jag är extra tacksam över att ha honom i mitt liv.
PS. Bekännelse: Inte följt matschemat på två dagar. Inte orkat alls. Mår för dåligt för att ens tänka på att ställa mig och laga mat. Ätit frukost och lunch idag åtminstone.
