Pausa allt?
Helvete. Det här livet är inte det livet jag vill ha. Tvungen att ta till saxen. Sjönk ihop. Trött. Ångesten känns inte lika stark längre. Armen svider men inte tillräckligt. Fuck. Jag är så patetisk och äcklig.
Helvete. Det här livet är inte det livet jag vill ha. Tvungen att ta till saxen. Sjönk ihop. Trött. Ångesten känns inte lika stark längre. Armen svider men inte tillräckligt. Fuck. Jag är så patetisk och äcklig.
Hej fina du, försök att inte vara så hård mot dig själv. Du ska inte behöva skada dig för att det inte gått bra med maten. Livet är tufft som bara den just nu men vi är starka, eller hur?
Det kommer bli bättre och till dess kommer det finnas fina dagar, fina timmar eller fina korta stunder. Och dessa små ljusglimtar får vara det vi plockar fram när det känns så jobbigt.
Kom ihåg att ingen annan tycke att du ä patetisk eller äcklig, det ä tankemonstret som lurar dig.
Kram
Den här bloggen handlar i stort sett om bulimi och övrig problematik kring ätstörningen och ångest. Hur det fungerar i vardagen. Jag är student och har en hund samt ett brinnande intresse för träning. Hur ska jag orka med allt? Meningen med den här bloggen är att visa sjukdomens sanna sida men också hur jag kämpar för att bli frisk. Det finns bloggar där det mest handlar om tillfrisknande och tanken är att det ska vara feelgood-känsla i hela bloggen eller bloggar som visar den mörka sidan av ÄS men bloggerskan har inte varit i stånd att söka hjälp eller inte fått hjälp än. Jag ville kombinera bägge för att ge ökad förståelse i hur tankarna kan dåna som en stormvind i huvudet på en och man bara önskar att det var en ljummen bris. Jag tampas just nu med vården, har inte fått hjälp än och håller på med självhjälp just nu.