Otroligt ledsen...
Inbjuder er läsare till mitt privata liv nu. Det är nåt som gör att jag känner mig konstant ledsen och värdelös, sedan igår... Tog bara ett dygn och en dålig natt att komma fram till det.
Mitt liv i skolåren präglas av mobbning varvat med utfrysning på gymnasiet. Vid ett tillfälle blev jag sexuellt trakasserad när vi var och badade. De tog på mig överallt under badkläderna. Jag försökte komma undan. Jag hade pojkvän då så jag var också upprörd. Kände mig smutsig.
Men det släppte i ett tag. Flera år faktiskt, förmodligen förnekelse eller förträngning av minnen.
Ett av mina ex var inte snäll mot mig. Jag var inte värd någonting. Kände mig aldrig uppskattad. Jag lärde mig aldrig att lita på honom. Jämförde mig med sitt ex. Kommenterade saker som var känsliga för mig. Självförtroendet i botten. Det positiva han sa till mig bara gick in i ena örat och ut genom det andra örat. Den tiden vill jag bara glömma. Glömma smärtan jag upplevde. Frustrationen och ilskan jag bar på mig. Så mycket för ingenting. Med honom klippte jag allt. Polisanmälde honom för förtal på grund av vad han skrivit om mig på sin blogg.
Senaste nu då, insåg jag att det påverkade mig mer än jag trodde, inte för hur hans liv ser ut idag utan för vad han sa till mig. Ljuger alla människor för mig? Han pratade om att han älskade mig. Att han ville det skulle vara slut innan vi blev ovänner, vi funkade inte ihop. Pratade om hunden också. Jag litade på honom, det gjorde jag verkligen. Han var den som var där i vått och torrt. Men till slut så svek han mig. Han sa att han grät för första gången sen hans farfars död för han saknade mig, för han tyckte om mig så mycket. Men ändå att det var rätt. Mycket förståeligt, det var samma sak för mig.
Men... två månader senare har han en ny tjej, de hade hållt på i nån månad. Han hörde aldrig av sig ang hunden. Frågade aldrig. Betedde sig inte som en vän. Och nu är han förlovad med den andra tjejen. Under den korta tiden han var singel under våren så hörde han av sig och ville ha hunden. Nu har han och hans nya tjej skaffat hund. Därmed är min hund glömd för honom. Jag sörjer det till en viss del. Men det som gjort så ont är att han inte alls brydde sig om mig. Det gör han inte nu, det är redan bevisat. I somras avlivade min mamma hästen akut efter en öppen fraktur i ett ben. Jag satte upp detta på facebook. MÅNGA som jag knappt kände beklagade sorgen och skickade varma hälsningar. Men inte han. Då kände jag att det var ett riktigt svek.
Och hur påverkar det mig idag? Så fort något som känns så himla bra. Och sen blir det lite märkligt. Hur folk beter sig. Jag tar nästan för givet att jag till slut blir sviken. Jag vet inte hur jag ska göra. Jag känner mig inte värd att bli älskad. Det här fanns redan innan ÄS kom in i bilden.
Jag är egentligen en tjej som gör vad jag vill, vad jag känner för. Ingenting sker mot min vilja. Men ändå kan jag inte låta bli att fundera. Låter jag mig själv bli utnyttjad? Jag vet inte ens vad en sund relation är egentligen. Jag är så dålig på det här med relationer. Det enda jag tänker på just nu är att få mina behov tillgodosedda. Men jag kan ändå inte låta bli att undra. Skulle någon ställa upp för mig? Jag är verkligen anti-närhet just nu och vill absolut inte ha vem som helst vid min sida. Det innebär att det är den som jag kan vara intim med kan vara den som ligger och kramas med mig. Inga känslor med i bilder. Bara kramas, få tröst. Känna att det är en vän som kramar mig. Vän av det manliga könet av den anledningen att jag vill känna mig liten och skyddad i hans famn. Inte prata eller så. Bara ligga där o bli omkramad. Känna mig omtyckt på något vis. Jag kan inte riktigt förklara eller sätta ord på det där. Jag har så fina vänner, jag har ett par att prata med i tid och otid. Men det uppfyller inte riktigt det behovet jag känner liksom.
Samtidigt som jag verkligen förkastar det behovet. Jag vill inte ha det där jävla behovet. Känna mig så svag och beroende av andra. JAG HATAR DET.
Nu är jag sen till skolan. Sitter och gråter. Får ta mig samman o gå ut med hundarna och hoppas på att se någorlunda okej ut sen. Bara vill ha slut på allt. Jag är också arg för jag är så feg av mig. Jag är så arg för jag är rädd för att ställa krav. Jag vill inte det ska ske på villkor. Jag vill det ska vara villkorslöst.
Skulle kunna skriva en hel dag men nu får jag sätta en punkt här.
